Efter telefonpratet med min superbraiga läkare, där vi beslutade om större utredning av vad som sker i min lilla kropp, så tog jag dagens morgonenergi till att plocka undan och dammsuga, är ju så fint att ha fint omkring sig! Spelade lite låtar från Youtube, blir ju så skitkul att umgås med dammdraken då. Efter några låtar blev jag så sugen på att höra Walk of life med Dire Straits, shit vad många gånger jag lett jympa till den låten!! Och pirrigt inom mig känner jag idén av att köra igång, sen när jag orkar lite mer, en sorts "Väggjympa", ni vet för dom som legat knockade på backen efter krocken med väggen med sådana där cirklar av stjärnor runt hela knoppen och kroppen som det är i serietidningar.
"Kom och jympa med mig - gör en armhävning, lite bålrull & vippa en liten aning på höfterna, för att sedan avnjuta en urskön meditation & avslappning. Ta gärna dina rosa skor&kläder på dig!"
Ingen behöver vara chic, smal, vältränad, sakna ringar under ögonen eller vara socialt kompetent. Vi bara leker med lusten inom oss, och lyssnandet efter vad jag orkar och vill/kan göra. Största prestationen med passet är att ta sig dit överhuvudtaget, inget annat behövs presteras.
Likaså leker jag med tanken att ha caféet lite öppet i sommar i alla fall.... Ett antistress-café på allvar - ibland finns det flera saker att välja på, ibland bara kanelbullar & Mias glutenfria chokladkladdisar. Alltid, alltid finns det kanongoda nymalda kaffet och en helt cool personal som kommer med ditt fika, även om det tar lite längre tid än på andra ställen. Ett tema-café där människor som gått före i det där med att lyssna på sig själva berättar om sin väg; allt från sunda matförändringar byggda på lust till människor jag mött som mist sina barn på det mest tragiska sätt man kan tänka sig och som verkligen kommit i kontakt med vad som egentligen är viktigt. Människor som vågat/tvingats stanna upp och verkligen möta sig själva.
Ibland lite längre café-besök, kanske en dag eller två med supergod ekologisk mat&fika, prat och inspirerande idéer om hur vi förebygger, möter och kommer ur utbrändheter. För ensamheten är stor när man är mitt i det och rädslan kanske ännu större för att hamna där, särskilt om man sett någon drabbas eller varit där förut.
Ideer... Jag skriver ner och går sen ut i solen och är gravid med dem....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar