Återvändsgränd

Vilket underbart ord... återvändsgränd. Än en gång har jag "råkat" in i en dylik, men den här gången insåg jag vilken underbar chans detta är. Nu är det dags att jag på riktigt återvänder till mig själv. Så väggen, muren, stoppet är ju bara en enastående hjälp till mig att faktiskt fatta att kroppen och själen menar allvar.
Så jag har tjutit en del, tyckt synd om mig själv en del, undrat och frågat mig själv en hel del - varför gör jag detta om och om igen?


Nu har jag upptagit mina långa skogspromenader, meditation i badet och lyssnandet på mig själv är intensivt. Iakttar och ifrågasätter varenda steg på vägen, då inget annat faktiskt är möjligt. Den oerhörda tröttheten och värken i kroppen är väl det som är värst att hantera, nu när jag till slut kapitulerade och insåg att nu är det läge att lyssna...
Men... det finns så många fantastiska sätt att undersöka livet. Så ovanstående har blivit viktigare än någonsin och denna gång tänker jag inte släppa vare sig skogen eller ta-hand-omet. Dessutom är jag supersnäll med kroppen och ger den totalt socker- och kolhydratfri kost, nyttig och ekologiskt. Den är nöjd och glad, men glor misstänksamt på mig hela tiden - är detta en tillfällig snällhet eller kan jag slappna av och lita på den..??


Idag blev det hemmagjord mandelmjölk, hallon och grönkål i härlig smoothie, stekt ägg och avslutat med en stor kopp Golden Milk (avgiftningskanon!) med gurkmeja. Av mandeln som blev kvar sedan jag silat bort det grova efter lång mixning, blev det blandat med rödbetor, lök, fetaost och annat gottis ett helt gäng suveräna biffar till lunch. Det mesta hamnar i frysen, så skönt att ha när jag har latdag. Allt var supergott...


Den stora kartläsningen äger dock rum i det som läkaren gav mig i uppdrag och den är tuff och utmanande. Jag har gett mig själv guldmedaljen som han rekommenderade - bra jobbat i nästan 60 år!! Men nu räcker det med duktighet, flit, måsten och borden. Nu ska här byggas liv av lust!
Och vad jag leker med tankarna, iakttar mig själv inför mina ja och nej, hur jag påverkas av människor och händelser, utifrån detta - vad vill jag??
Spännande som bara den, ser och känner hur mycket jag bara gjort på absolut ren rutin och inte ens frågat mig själv om det är ok.


Känslor?? Haha, ja det kan ni ge er sjutton på. Hela tiden. Arg. Ledsen. Besviken. Sårad. Kränkt. Trött. Uppgiven. Och allt det andra som "drabbar" en när man stannar upp och lyssnar.
Men nyfikenheten, kärleken till mig själv och den oerhörda längtan som jag har efter mig själv har tagit överhanden över alla jobbiga känslor.
En Elinor som skuttar upp på morgonen, gläds åt doften av morgonkaffet och dagen som väntar.
Inser att mina dagar aldrig någonsin kommer att se ut som dom gjort genom livet, men det gör inget.
Jag har försökt klart. Kämpat klart. Sökt framgång och bekräftelse klart.
Nu räcker det. Så... vad kul att se hur Livet gestaltar sig framöver, har mina drömmar...
Skrivandet är en av de drömmar som jag tänker frossa i. Börjar med att skriva en sorts dagbok om vägen tillbaka till mig själv, kanske jag inspirerar någon som är i liknande situation. För det är j-----ligt skönt att förstå att man inte är ensam om de ångestliknande känslorna när allting rasar och inte funkar längre. Alla de telefonsamtal, mejl och möten med människor i liknande situation!! OMG - denna ensamhet och oerhörda rädsla för att inte räknas längre... Och hur går man nu?? Är jag värd något när jag plötsligt inte gör något alls av allt det jag brukade? Vem är jag?


Så mycket tankar och känslor när allt står stilla och inte slutar stå stilla... Är så vad vid att bygga upp ett kilo energi, på´t igen i full karriär tills nästa stopp, men jag har ingen lust längre att köra det racet. Och det är verkligen jättekonstigt att stå stilla. Vänta. Lyssna. Vänta lite till. Gå ett par steg in i återvändsgränden igen, uppleva hur kroppen går i strejk - nääääheeeeej, du! Inte dit igen. Been there, done that.


Så nu går jag ut i solen, tänker njuta i fulla drag av att bli solbränd och skita fullkomligt i att det eventuellt är snö på gång imorgon. Nu lyser solen på en liten Elinor och hon är lycklig. Fast kroppen fortfarande värker och krånglar, fast jag blir så trött efter minsta grej jag gör. För jag är allt liiiite piggare idag än jag var igår. Mitt liv...