Vad är det för särskilt med Brian&Simon..??

Som jag ser fram emot att få träffa dessa underbara människor om bara ett par veckor!
Mina celler minns hur det var att möta först Brian, som jag översatte för på Stansted Hall, England. Det var som att möta en ande från andra sidan. Ingen idé eller vilja fanns att försöka vara något annat än precis det jag var, insikten var total att jag var helt genomskinlig tillsammans med honom och hur befriande var inte det..??!! Sedan fick jag förmånen att på scenen, inför alla, få en reading av Simon - OMG, fanns inte en del av min som inte var blottad, han läste mig rakt av och hela vägen in. Shiiiit, så bra det var och vilken kick han gav mig.

Under denna vecka drack jag djupt ur särskilt Brians kopp och min själ återfick så mycket av förlorat hopp på den mediala världen, så mycket av den ursprungsglädje som arbetet/leken med andevärlden ger bara vällde in i mig igen.

Så nu är det dags att få möta dem igen, och hela jag gläder mig. Jag är så sedd, så respekterad, så älskad, så naturligt avslappnad med dem och det är ju precis så jag vill ha det. 
Har i alla år sagt att mina vänner från andra sidan är mina bästa vänner och coacher - ingen idé att ljuga här inte!! Dock är det oerhört sällsynt att inom den mediala världen, där alla påstår sig umgås med andevärlden, att möta människor som lär sig något av dem från andra sidan! Hmmm.

För så är det. Andevärlden umgås med oss, inte för att vara våra gurus, våra läromästare eller sektledare. Dom kommer till oss för att visa oss hur vi kan vara lyckliga, närvarande, medvetna människor som vet att enda syftet med att vara här, är just lyckan och att smitta andra att finna sin lycka inom sig. Inspirera till vägval som är rätt för just den personen, för den vill ju så gärna uppnå det man själv har - hela essensen strålar ju ut denna livslycka och närvaro. Ett varande som bara är.

Jag satt mellan dessa två medbröder på scenen förra året, alla i publiken gjorde en övning och vi bara satt där tysta tillsammans. Och jag var hemma. Det finns här på Jorden. Det existerar.
Och om två veckor får jag träffa dem igen, dricka mig otörstig. Tack.