Slutade min dag igår med att hamna på SvT:s kanaler, har under min rehab tid så fullständigt ledsnat på skräp-tv. Förundrad inser jag, när jag ser ett program om barn i Syrien, hur oerhört lite jag vet om hur människor har det. Visst, jag vet att det är rätt många syrier som kommit till vårt land - men hur dom verkligen har det, nej det kan jag inte säga att jag vet.
Nu vet jag mer. Och jag kan inte sluta tänka på dessa tre, helt fantastiska, flickor som levde mitt i den totala röran, kaoset och krigandet. Eftertexten avslöjade att flickorna förlorat sin far efter inspelningarna och ingen vet var han tagit vägen. Vad hände sen? Var tog modern vägen med sina töser? Hur har dom det nu? På väg hit, kanske..? Eller är dom kvar i misären, fortfarande rädda varenda dag?
Perspektiv är nyttigt, och perspektiv får i alla fall jag när jag tar del av olika människoöden. Nej, det gör inte nödvändigtvis mina problem mindre, jag har fortfarande ett liv att hantera i omständigheter som är lite besvärliga. Men det tar bort den där udden av självömkan som jag ibland kan hemfalla åt. Som där i soffan igår, där jag ligger och förfasar mig över värken i kroppen, att jag blir så galet toktrött att jag inte kan stå upp längre redan någon gång på eftermiddagen, tårarna som rinner på grund av hopplösheten som överfaller mig; Vad f-n ska det bli av mig?? Ska jag aldrig bli bättre? Hur ska jag klara mitt liv???
Dessa helt otroliga töser fick mig att nästan känna mig generad över min självömkan. Inte så att det blev någon vedervärdig skuld, som bara gör mitt mående värre, utan snarare en befriande tanke och känsla av att vad som än sker, så kan jag förhålla mig. Det är inte slutet av världen. Jag kommer att hitta en syssla som jag kan orka med. Snart. Just nu är det bara lite roddigt att få livet att funka, men herregud - i vår trasiga värld är det väl solklart att jag kan hitta en syssla! Även om jag inte kan göra allt, så kan jag faktiskt göra något.
Väldigt skönt att slippa avgrunden det innebär att hemfallsheten, depressionen inför det faktum att jag blivit knockad för tillfället. Som min läkare sa; Om du hamnar i en depression - ja, då har vi verkligen ett probl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar