Lyssnandet, tystnaden och magin att vara för mig själv med min själ, vilken lycka för min inre magiska varelse. Drömmarna inatt var fyllda av det som jag förr ägde varje dag, som en själklarhet. Magin i mitt liv.... Ägnar inte en sekund till att undra längre varför jag råkade gå in i min återvändsgränd och förlora magin, utan gläder mig så oerhört åt att jag tar den tillbaka nu.
Igår hade jag en bedrövlig dag, på sätt och vis. Värken i kroppen är som tortyr, tröttheten absurd och känslan är väl att jag är sådär... 100 kanske..?! Men på sätt och vis tvingade det mig att inte göra allt det där som jag vanligtvis brukar, hålla mig igång. Hade handlat lite magiska blommor, planterat en liten kruka vid växthuset och konstaterat att min växthushäxa är aaaningen tufsig och trasig, vilken symbolik! (se bilder på Instagram, Magiliv) Men efter den lilla ansträngningen och bilturen till växthuset så var energin over and done with....
Hittade, efter en stunds sökande, en läplats i solen - det var banne mig nästan storm! Splittrad, upprörd, ledsen, frustrerad, tja, det var väl några av orden som kan beskriva mitt mående. Tänkte för mig själv; vem skulle jag verkligen vilja möta just nu? Vem skulle inspirera mig med sitt fullkomligt andliga sätt, den där känslan av att bara vara, utan behov av att dänga någon annan i huvudet..? Han dök upp som gubben i låddan - Brian Robertson, of course. Den mest underbara person jag mött, på länge länge, inom den mediala branschen. Om ens någonsin.
Magin, miraklet var så omvälvande att inte ens min pladdrande hjärna kunde förklara bort det som skedde härnäst. Det bara rann av mig, all frustration och eländighet, borta med vinden, haha. Bokstavligt talat. Förändringens vind fortsatte att blåsa, hickade nästan av kraften ibland, i tron att nu ryker något tak eller träd. Men njöt av att bara sitta där och känna kärleken i hela mig. Den där kärleken som fyller varenda cell och gör att allt, precis allt, känns ok precis som det är. Min kropp kändes mer magisk än någonsin och jag kände mig så rörd och tacksam att det är så fullständigt skoningslös mot mig. Nu gör du din Vision Quest. Jag tänker inte gå ett steg för dig förrän du gjort den. Och tänk... jag lyder. Jag är på min Vision Quest, skalat bort allt pladder och låter mig lyssna hela vägen in vad som ska ske.... Vilket mirakel. Tack Brian.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar