Så där ja, nu var det viktigaste beslutet och känslan uppe på ytan. Det är bra med total ensamtid och stillastående, då hinner tankar, känslor och den vackra själen ikapp.
I somras träffade jag en fantastisk kille, Kurre, som jag känner sedan många år tillbaka. Totalt öppet och naket berättade han om tiden som förflutit sedan han fick borelia, TBE och någon annan infektion - samtidigt! Totalt utan minnen under en 8-veckorsperiod, kände inte igen någon, inte ens sin käraste sambo. Vägen tillbaka har gått i myrsteg, minst sagt, och han har inte haft någon toleransnivå för stress eller att göra något mot sin vilja. Har helt enkelt inte funkat. Nu bor han i en liten stuga, enkel standard, säger bara ja till de uppdrag han verkligen känner att han vill göra och som ger mycket glädje.
Grejen var hans ögon, hans utstrålning.... Poppar upp i mitt sinne hela tiden och jag är så in i urcellerna inspirerad av denne man. För den utstrålningen, den karisman, den glädjen som formligen sprutade ur hans ögon, den är det enda jag vill äga i Livet. Inte hans förstås, haha - men min egen.
Kurre sa också; När folk försöker få med mig i råttracet igen, hoppa på karusellen med störst, bäst, vackrast, mest framgångsrik, rikast, osv - då svarar jag bara - Där har jag varit. Jag är färdig med det. Sorry, not interested.
Denne inspirerande man har jag i mina tankar och som ett mjukt, självklart Ljus är det "plötsligt" helt klart inom mig. Jag vill inte längre. Jag är klar. Ni vet - skillnaden när man känner något i alla celler, kontra när man kör "positivt tänkande, affirmationer, målsättningar..." (iääääck, mår fysiskt illa av att bara skriva skiten) och när man bubblar av glädje för att hela kroppen och själen är med. Där. Precis där. Där upplever jag den spröda, men urstarka livsglädjen. Och jag känner igen den såååå.... Rörd ska jag från denna punkt vandra vidare på min livsstig och bara fatta beslut som ger näring till den här känslan. Det kanske blir en pyttestuga på landet, vid en sjö. Med vedeldning och utedass kanske rentutav. Men det är det värt. Så värt.
Men nu ut i solen och pyssla i trädgården. Vååååår!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar