Blir en uppfriskande dusch efter det här. Blir så förb....... när det plötsligt inte går att skriva längre och inte går att redigera. Får hitta en annan blogg, för jag älskar att skriva av mig. Ger mig en känsla av att tillhöra världen, även om jag är typ offline från allt i mitt letande efter hälsan igen.
Anyway - avslut på förra: Avstår från depressionen och söker ett sätt att finna ett fungerande liv, så som jag fungerar. Nykter utbränd, 0 stresströskel, en hälsa som gör att det blir stopp efter några få sysslor per dag, osv, osv. Men jag finner en väg att känna meningen med mig, och den viktigaste känslan är mötet med andra människor, att finna orken tillräckligt för att kunna vara social och betyda något. Under tiden skriver jag. Och facebookar. Vill ju delta, haha! Fel sätt? Ja, kanske. Men jag följer mina lustar nuförtiden och då kan det aldrig bli fel....
Skulle verkligen vilja veta vad som blev av töserna i Syrien....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar