torsdag 27 mars 2014

Jag går på lina...

När något inträffar som vi inte direkt tycker är skitkul, som de värden jag fick besked om igår, då är det en smal, smal lina att vandra på för att hamna rätt. Tycker jag. Tidigare har jag alltså gång efter annan bara kört på tills det tagit slut. Lite repris på den turen har jag gjort några gånger i mitt liv. Nu blev det stopp igen. Och den här gången blev jag inte relativt snabbt hjälpt av medicinering, utan sämre och sämre. Nu vet jag alltså varför. Jag är superallergisk mot mig själv, bildar antikroppar mot mig själv, min sköldkörtel, mina binjurar osv, osv. Och det är här den magiska lindansen börjar....

Har googlat ett dygn nu för att ta reda på lite mer vad jag kan göra och det händer intressanta saker inom mig. Blir så tydligt när jag är inne på olika sajter, alltfrån läkare och socialstyrelsen till privata människor i liknande situation som jag, hur det är så lätt att hamna i en återvändsgränd och stanna där. Läkarna har sin nästan lite cyniska syn på dylika problem och har helt enkelt ingen bra lösning att erbjuda. Fast i synen på att detta vet man helt enkelt inte hur man kan bota och går inte vidare därifrån. Människor som råkat ut för diagnoser och fastnat i dem, så här är det och jag är arg, bitter, ledsen och helt identifierad med min diagnos. Alla är idioter typ och aldrig blir det bättre, ält, ält...
Och så har vi den där gruppen som klämkäckt delar fantastiska citat på facebook och bloggar om hur positivt dom tänker och hur absolut ingenting kan påverka dem! Hej och hå, finns inget i världen jag inte kan förtränga. Stirriga i blicken tävlar dom med alla andra coacher inom alla områden, tävlar om vem som vinner positivitetsracet och ingen av dem jag möter är i kontakt med sig själva alls, huuuua! Har du något som är besvärligt så beror det på att du inte satt upp tillräckligt med affirmationer på ditt kylskåp. Basta. Dom är värre än duracellkaniner och kanske irriterar jag mig så på dem för att jag känner så väl igen mig själv från det förflutna.

Den mediala eller andliga gruppen är ju också... spännande. Allt är meningen. Karma. Är du inte på topp, så har du inte lyssnat tillräckligt på andarna, går helt fel väg och du får veta det väldigt tydligt av de andligt upplysta. Från sina självuppblåsta troner ser de ner på dig, som den misslyckade individ du är som inte tagit in tillräclling med ljus!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar