Ibland har jag drömmar som inte är som drömmar, har varit så sedan mitt andliga uppvaknande började på allvar för 25 år sedan. När detta sker vet jag att den process som jag för närvarande befinner mig, för livet fortsätter ju att utvecklas hela tiden, börjar närma sig ett genombrott. Den omtalade löken, som av många kloka använts som metafor för vår personliga, andliga utveckling, har ju väldigt många lager och vi får aldrig, aldrig sluta våga utvecklas. Inget i vårt universum är stagnation och inte meningen att vi ska vara det heller.
Många ser det som sin svaghet, sitt misslyckande när dom springer in i väggen, blir sjuka eller av andra anledningar tvingas till stillhet en tid. Jag ser det som en sådan ovärdelig hjälp från min fantastiska kropp - så här har den gjort nu, länge, länge. När jag kör på i 3D-världen och själen inte riktigt hänger med, då stoppar jag mig själv.
Haha, vilket finurligt system!! För varje gång när insynkroniseringen sätter fart igen, så tänker jag - WTF - varför lyssnar jag inte tidigare?? Men med ett varmt leende kan jag konstatera att det tar oerhört lång tid i lökskalandet innan man kommer över alla inprogrammeringar vi har inom oss.
För vi SKA fixa oss! Snabbt helst. Och med flaggan i topp, men inte nödvändigtvis med en själ som andas långa, djupa, närvarande andetag... Så kör dom flesta och jag har ibland så förb.... svårt att inte hänga på råttracet, så inrotad vana i mig. Den här gången vill jag dock tro att jag fattat något väldigt långt inne i löken och nu är på väg för gott ur rondellen jag kört detta livet.
För jag är helt klar över att jag denna gång valt att i det liv jag gick ner till denna gång, en gång för alla bearbeta mitt enorma behov av att bli älskad och accepterad. Av alla. Hur långt jag är beredd, eller har varit beredd att gå, för detta, tja, det är en mardröm jag befunnit mig i. Fy f. Att verkligen gå min egen väg och våga lysa i mitt egna fantastiska ljus, utan att vara rädd för människorna runt mig, det är min livsuppgift den här gången. Och lycklig inser jag att det kommer att inspirera många, många om jag lyckas. Precis som jag blir inspirerad av människor som Brian och Simon från Kanada, så kan jag inspirera andra. Så vackert med människor som vilar i sig själva och inte har några agendor....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar