Inspiration & Livsglädje....

Läste precis ett inlägg på facebook av Ma Oftedal. Kan nog inte med ord beskriva hur denna kvinna inspirerar mig, hur hennes livsmod som aldrig tycks svikta bara fortsätter finnas där för alla oss andra.
Hörde Ma för flera år sedan, en föreläsning som jag aldrig glömmer. Hon beskrev med de vackraste ord man kan tänka sig hur en s k utbrändhet kan kännas. Var ungefär som - "till sist orkade jag inte springa ifrån den längre, jag föll och den jättelika vågen som jag försökt fly från kom slutligen ikapp. Och när den väl sköljde över mig, så visade det sig att det inte var så farligt, att det snarare var en befrielse att äntligen låta alla känslor få komma och flöda..."
Obs! Verkligen bara en ungefär-beskrivelse av det Ma Oftedal sa, men andekänslan var så för mig i alla fall. Så vackert och så naturligt.
Nu har hon avgått från kyrkan med så många års kämpande, ständiga anmälningar och bråk. Men när hon skriver sina ord, så är det ändå inspirerande och så fullt av hopp... Hon verkar aldrig ge sig i Livets stora färdväg, vilken inspiration för en liten mänskounge som jag just idag...

För just idag har jag fått höra ännu mer av allt som pågår inom vår bransch, den andra "själasörjande" branschen, och jag tappade energi så in i helvete. Försökt så att hitta arbetsglädjen, finna inspirationen att verkligen socialisera mig igen med människor och tillsammans öppna upp kanalerna för den fantastiska andevärlden. Men, för att vara riktigt plågsamt uppriktig, jag har så svårt för allt skit som bara sprids mer och mer i våra mediala led. Så mycket skitsnack, så mycket maktkamp osv, osv, osv....

Så läser jag Ma Oftedals tillkännagörande, och plötsligt är den där igen! Inspirationen, motivationen. För inte kan vi ge oss för att det finns de som motverkar oss?! Inte kan vi det....

Lyckan att hitta ticket igen, ryggraden som känns stark och oböjlig, helt obeveklig inför osanningar och egoism, den går inte att mäta. För när jag inte har den, när jag tillåter mig att känna mig upprörd, sårad, energilös på grund av allt som sker mellan människor, då är jag absolut ingenting. Tom.

Jag känner efter.... Är nog, liksom Ma, i någon sorts skilsmässobearbetning, och jag behöver hitta den sanna glädjen igen och detta utan andra människors göranden och låtanden.
Mhm, jag erkänner - har varit lite trött senaste dagarna men denna gång skäms jag inte för det. För det är klart att när man öppnar ögonen och verkligen Ser, då känns det i hjärtat.

Jag undrar fortfarande varför.. Präster, medium, alla former av själabefriare och spridare av Ljuset och Kärleken från en underbar förebild (kalla det Jesus, andevärlden, Gud, Gudinnan....) - har vi känt deras närvaro - kan vi då inte sprida just det? Den sanslösa kärlekskraften som bara smälter bort allt som inte är ljus och kärlek? Den kraften som gör att vi vill se bara det bästa hos var och en och där vi känner den stora, stora glädjen när vi förenas och samarbetar.. Nog var det väl ändå det som var meningen...?

Jag ska göra mitt bästa, denna alla hjärtans dag, att återfinna min livsglädje igen. Kanske är jag svag då jag känner mig ledsen - igen - över saker som händer, människor som sprider sin giftgas. Kanske är det så. Men jag kan ju knappast förneka det som svider i min själ, för då ljuger jag ju lika bra som alla andra. Skillnaden ligger bara i att jag bestämmer mig, likt inspirationskällan Ma, att resa mig upp, torka tårarna och gå vidare - i full övertygelse om att jag träffar fler av samma sort.

For the record - nej, jag är inte psykiskt sjuk, äter inte tabletter och har aldrig gjort det - har inte ens Alvedon hemma, jag har inte sex med alla karlar jag träffar och jag ägnar mig inte åt svart magi...
Suck - det är säkert mer som snackas, men jag måste inse en gång för alla att det säger mer om dom som snackar allt skit, än det säger om mig.
Blir lite tufft framöver - jag tänker nämnligen inte hålla käften längre. Jag har fått nog. Slickar inte någons r-v i den mediala branschen av rädsla för att bli utanför.
Jag köpte en ros till mig själv idag, och det var med en klar och tydlig tanke, känsla. Det är kärleken till mig själv och kärlekens kraft och så länge jag har den kärleken, då överlever jag allt. Då finner jag Inspirationens paradis igen....

Valet 2012....

Vilken spännande tid vi lever i, så mycket som händer på precis alla plan - överallt. Nåja, allt kanske inte är så roande och glädjefyllt direkt, men det lämnar oss inte oberörda, hur vi än försöker ignorera känslorna som rörs upp. Det kan vara ekonomin som är i svallning över hela vår Jord och rädslorna som ekonomi rör upp, dom är sannerligen inte att leka med. När den här rädslan är närvarande, då påverkar den precis allt i våra liv - våra närmaste relationer kan spricka oåterkalleligt när grälen om pengar får oss att glömma vad som verkligen är viktigt.
Global uppvärmning, strider och krig överallt, växande destruktiv sexualitet som pedofili, ja, det är sannerligen mycket som är ur balans här nere....
Och visst är det bra när vi känslomässigt inte tillåts stagnera, för mycket händer för att vi ska kunna förneka för oss själva att det nog är lite kaotiskt. Men Valet - det stora som jag tror äger rum nu, inom var och en av oss, det är inte så lätt som man kanske kan tro. För det är inte bara att välja mellan kärlek och kraft eller rädslan för vad som händer, för det skulle väl ändå vara lekande lätt..?

Nej, det är det där förlamande känslan som jag kan känna så tydligt vissa dagar och nätter, den där förlamande känslan av uppgivenhet, maktlöshet, livsbitterhet och fullkomlig intighet. Energin rinner ur våra kroppar & själar på nolltid när vi börjar ge efter och lusten att göra någonting överhuvudtaget bara försvinner.
Denna intighet är i min värld det värsta som kan hända oss. För när energin börjar lämna oss, då blir vi svagare i vår aura, vi känner av ännu mer negativitet och destruktivitet, energin dräneras än mer...

Spiralen, oavsett om vi väljer uppåt eller nedåt, blir starkare för varje dag - det är som ett svart hål och ett vitt och energin byggs upp för varje sekund. Inte en enda människounge är opåverkad, alla känner av det här, även om kanske vissa är omedvetna om VAD dom känner. Och vi försöker kanske springa ifrån de magnetiska, kraftfulla, sugande energierna av rädsla för vad det skulle innebära om vi verkligen sögs in ordentligt. Alkohol, dataspel (faaaan, vad vanligt det börjar bli!! Äckligt!), jobba arslet av sig, handla, TV och mycket annat som vi tillfälligt kan distrahera oss med för att slippa känna hur det egentligen känns.

Igår var verkligen en sådan dag, när jag kände mer än någonsin hur intensivt allt är. Vad som exakt utlöste när energidroppet inträffade, det vet jag inte, men jag tänker ta reda på mer och mer vad som sker. Vi vet ju alla hur enormt sammankopplade vi är, och när energin börjar falla inom oss, då räcker det nog att vi tänker på "fel" person eller händelse så blir det rena rutschkanan. Eller att dom tänker på oss.
Hopplösheten, tröttheten som är helt okontrollerbar, det är helt vidrigt när det händer. Timmar i soffan framför tv:n, följt av en natt full av drömmar. Drömmer om en katastrofalt stor jordbävning, inte liknande något annat vi haft tidigare, drömmer om konflikter mellan människor som fullkomligt spårar ur. Och drömmer om underbart, kärleksfullt möte mellan många människor och vi har så skitkul ihop och energierna växer sig så starka att vi kan lattja med levitation, flytta saker och massa annat skoj, energin är helt underbart stark och nästan sexuell så tydlig är den.

Mmmm, att välja är väl det vi får göra nu då. Och tar jag mina drömmar så vet jag ju vad jag vill göra. Men jag är nu ännu mer medveten om vilken kraft det krävs av mig för att verkligen sugas in i det vita hålet, där jag vill vara i Ljuset. Det är inte något som bara händer. För det är det som är fällan, tror jag. Vi blir helt enkelt offer för den hopplösa känslan och den vinner, får övertaget helt och vi är förlorade för oss själva.

Så nu GÖR jag. Jag gör saker jag vet jag mår bra av. Röjer här inne i mitt härliga hem, rum för rum befriar jag energierna och ser till att det blir luftigt, vackert, lätt att andas. Är skoningslös mot tidningar, prylar, möbler som jag bara inte vill ha längre. Ut med skiten!! Ska gå ut sen och elda upp lite grejer, sen gå ut i skogen i snöfallet och bara andas... Löpbandet tills jag blir helt svettig och slut fysiskt, sen en ljuvlig dusch.
Bakar sedan något underbart gott till härliga meditationsgänget ikväll.

Se där! Jag har valt och gjort min dag till något magiskt, där jag känner hur energin vänder mer och mer, växer sig passionerat stark inom mig. Men det kom inte av sig självt. Trögt var det, som fan, när jag skulle börja min röjning....

Så råkar någon läsa det här - STÅ EMOT! Skit i frestelserna med flyktvägarna och gör det som du vet så väl att du mår så gott av! Ut i naturen, röj i din omgivning & ditt hem, motionera, skit i vinglaset och tv:n ett tag och se till att ta tillbaka din energi!!

Det är alldeles för mycket offerkoftor nu och det är så skittriiiiist! Vi skyller på än det ena, än det andra för att inte ta tag i våra liv and IT STINKS!! Bryt förnedningen du utsätter dig själv för, och ta ansvar för ditt liv. Nu.

2012 - året då vi äntligen förstår att inte ett medium i världen kan tala om för oss, inte en partner, förälder, chef kan förändra våra liv utan det är var och en av oss som får lov att välja nu. Och precis varenda en av oss som väljer Ljuset & Kraften är så viktig. När du fattar det... då reser du dig från din stagnation & hopplöshet och börjar äntligen.... leva.

Drömmar....

Hade en så stark dröm inatt... Sista tiden har drömmarna varit ännu mer tydliga, skarpa i kanterna och väldigt talande, något som jag hälsar med glädje. Har så många gånger haft både nytta & glädje av mina drömmar som berättar så mycket - både vad som är på gång och sådant som ska komma. Hjälper ju att kunna förhålla sig till händelser, kunna mentalt och känslomässigt förbereda sig, så jag är väldigt glad över det här.
Drömmen i natt handlade om en människa/själ som kom i min väg för en tid sedan. Våra vägar skildes sedan åt och nu i drömmen möttes vi igen. Glädjen var stor och vi hade hur roliga planer som helst, precis som det var när vi umgicks. Det här är en person med stor livskraft och massor med mod, inspirerande som bara den med en människa som vågar ta mig fan vadsomhelst!

Tar drömmen som en vägskylt, ett litet sign where to go next.... För om jag nu lägger bort jante, gamla smärtsamma historier i det förflutna och annat skit som hindrar mig från att verkligen göra det jag vill, då behöver jag en inriktning, ett håll att gå åt. Upp till toppen av det enorma berget. Först beundra utsikten, känna vilan att jag klarade vandringen - sen.... välja.

Vad gör jag nu då? Nu när jag får vila, vänta in mig själv, bara göra det jag är bäst på och mår bäst av? Hur ser det ut? Hur känns det? Att låta Kraften flöda totalt inom mig, inte hålla något tillbaka.... Shit, det pirrar i hela mig.
Om jag nu låter mig inspireras av min galne (läs han som gör allt som faller honom in!) vän, då....

Skriver jag oerhört framgångsrika romaner....
Har jag en härlig sajt dit människor kommer för att ställa en massa frågor om andevärlden - vettiga frågor - och dom får såååå vettiga svar av mig...
Har jag middagar, träffar, helger, veckor då människor som lämnat alla spel bakom sig och SAMARBETAR, är här och vi utvecklar idéer, diskuterar, håller seminarier om sann andlighet.... Vi bara umgås och har så mycket skratt och glädje tillsammans att vi blir som en jättemagnet här!! Människor känner och lockas av energin här, det blir som en pilgrimsväg hit... Och känslan växer sig starkare och starkare - Ljuset är tillbaka, vi är på Vägen igen....

Och jag gör en massa andra skitroliga saker som bara faller mig in....
Tänk vilket liv jag har. Vägen, Sanningen & Livet.... Tack.

Under tiden går jag nu ut i det strålande solskenet efter att ha målat köket nästan klart, bara fönstren kvar nu!
Mina domherrar, talgoxar och alla andra småttingar ska få mer mat, min brevlåda spikas upp så att all post som sänds till mig kan komma fram.
Uppe på fornborgen ska jag sen sitta en stund i solen och låta fler idéer födas fram.....

Tänk vad att skriva frigör....

Vilken befrielse att skriva av sig av ångesten av att behöva göra...

Vad gör vi - var och en av oss - om vi får fullkomlig frihet att vänta in oss själva, att känna, att uppleva, att låta Kraften fullkomligt välla upp inom oss..?!

Jag tror att vi blir fullkomligt fantastiska. Jag tror att då kommer det Sanna upp, då lever vi i den Sanna Kraften. Och shit... vad vi skapar! Vad vi åstadkommer!

Och allt tror jag kommer ifrån den totala friheten att Vara. Precis den som vi är, i djupet av vårt Inre. Blir inte något soffligg där inte... haha - nej, tvärtom! Vi blir fullkomligt hänsynslöst befriat Skapande. Men inget kommer från Måsten, Borden. Det kommer från den ursprungliga Själen. Och vi gör precis det vi gick ner för att göra....

Att bara få vara....

Tänk vilken oerhörd dröm det är - att bara få vara... Efter ett helt, väldigt långt liv, som "Duktig Flicka" så är det en dröm som växer sig allt starkare för varje år. Kan inte ens minnas att jag faktiskt haft känslan att inte behöva åstadkomma, att få vila i min egen kraft, harmoni & kreativitet. Snälla Gud & Gudinnan - skänk mig resten av mitt liv i denna energi, skulle så gärna vilja vila.
Vila från mina egna och andras krav, få vila från den ständiga känslan av att aldrig vara nog. Kanske lever det i mitt eget huvud, kanske finns vilan där för mig, om jag bara tillåter den....

Men - nej, så enkelt är det ju inte. Inte finns det väl någon sådan möjlighet..?? Visst måste jag åstadkomma, prestera, bli framgångsrik, tjäna pengar och BLI NÅGON.
Efter en ljuvlig skogsvandring, en stunds bara varande på Fornborgen, utsikten och Kraften känner jag glädjen i mig...
Landar på lilla trappan, fyller på i fågelhuset, hänger upp talgbollar. Sitter där en lång stund och känner en helt annan känsla av att åstadkomma.... Kanske någon av alla dessa ljuvliga småfåglar faktiskt överlever den här kylan som råder just nu - allt tack vare några små talgbollar och lite frön. Bara för att jag hänger ut fröna & bollarna till dem... Njuter av känslan - den är så... effortless.

Goda Kraft - ge mig möjligheten. Möjligheten att få vara en människa i vila, efter så lång tid av någon slags kamp att lyckas. Kan jag få vara en pysslare här i mitt vackra hem..? Bli farmor, kanske mormor också om jag har tur. Få bara vara en lycklig liten mänskounge som bara finns till och sprider lycka och harmoni omkring mig... Aaaaah, vilken känsla att bara smaka på hur det skulle kännas!
Lille Lill-Martin kommer i april, kanske maj... Mitt mål blir att innan han kommer, då ska hans farmor vara den mest harmoniska, minst kravlösa människa - utan varken en massa affirmationer och önskningar - bara en oerhört lycklig människa som visar hur Livet ska gå till. Det är min dröm idag. Och vilken dröm sen...

Vem vet - om jag vågar vara kvar i känslan så kanske det händer. Kanske något mirakel inträffar, miljonerna strömmar in och jag får veta hur det är. Nåja, miljoner kanske inte behövs, men för att leva i alla fall i närheten. Har inte så många krav, förutom det som förunnats mig sista halvåret. Jag bor så fint, jag har en liten bil, även om den är på verkstaden just nu, jag har en härlig tv där jag kan drömma mig bort i det jag älskar - filmens värld. Jag har en dator där jag nu (snart!!!!) ska unna mig skriva de fantastiska romaner som jag sedan ska publicera till andra människors fröjd.

Oj, vad jag drömmer idag... Kanske för att jag slutligen har fullkomligt fått nog av alla krav. Kanske för att jag äntligen förstått att det är precis det allt handlar om - att vara en lycklig liten människa och sprida just det. Lycka. Harmoni. Frid. Och en oändlig kreativitet som andra kan komma hit och dela, hitta inom sig själva. I flödet tillåter mig nu att kliva in... och visst sker miraklen just där, i flödet. Finns det något bättre jag kan dela med mig av? Finns det något större än att vara lycklig? Och så få förunnat....

Känner mig starkare, lyckligare, mer inspirerad än på väldigt länge. Nu är det bara den här sista lilla.... klumpen... som ska bort. Obehaget av att tycka att jag borde, måste, skulle....

Låter informationen verkligen sjunka in från programmet jag såg för en tid sedan på TV4 fakta - i samma ögonblick en person upplever något, i exakt samma ögonblick, då uppfattar alla andra det. Forskarna vet inte varför det är så, bara att det ÄR så.

Så snälla, fina, älskade Guden&Gudinnan - låt mig få uppleva det i några år nu... Hoppas jag inte ber om för mycket...