Tänk vilken oerhörd dröm det är - att bara få vara... Efter ett helt, väldigt långt liv, som "Duktig Flicka" så är det en dröm som växer sig allt starkare för varje år. Kan inte ens minnas att jag faktiskt haft känslan att inte behöva åstadkomma, att få vila i min egen kraft, harmoni & kreativitet. Snälla Gud & Gudinnan - skänk mig resten av mitt liv i denna energi, skulle så gärna vilja vila.
Vila från mina egna och andras krav, få vila från den ständiga känslan av att aldrig vara nog. Kanske lever det i mitt eget huvud, kanske finns vilan där för mig, om jag bara tillåter den....
Men - nej, så enkelt är det ju inte. Inte finns det väl någon sådan möjlighet..?? Visst måste jag åstadkomma, prestera, bli framgångsrik, tjäna pengar och BLI NÅGON.
Efter en ljuvlig skogsvandring, en stunds bara varande på Fornborgen, utsikten och Kraften känner jag glädjen i mig...
Landar på lilla trappan, fyller på i fågelhuset, hänger upp talgbollar. Sitter där en lång stund och känner en helt annan känsla av att åstadkomma.... Kanske någon av alla dessa ljuvliga småfåglar faktiskt överlever den här kylan som råder just nu - allt tack vare några små talgbollar och lite frön. Bara för att jag hänger ut fröna & bollarna till dem... Njuter av känslan - den är så... effortless.
Goda Kraft - ge mig möjligheten. Möjligheten att få vara en människa i vila, efter så lång tid av någon slags kamp att lyckas. Kan jag få vara en pysslare här i mitt vackra hem..? Bli farmor, kanske mormor också om jag har tur. Få bara vara en lycklig liten mänskounge som bara finns till och sprider lycka och harmoni omkring mig... Aaaaah, vilken känsla att bara smaka på hur det skulle kännas!
Lille Lill-Martin kommer i april, kanske maj... Mitt mål blir att innan han kommer, då ska hans farmor vara den mest harmoniska, minst kravlösa människa - utan varken en massa affirmationer och önskningar - bara en oerhört lycklig människa som visar hur Livet ska gå till. Det är min dröm idag. Och vilken dröm sen...
Vem vet - om jag vågar vara kvar i känslan så kanske det händer. Kanske något mirakel inträffar, miljonerna strömmar in och jag får veta hur det är. Nåja, miljoner kanske inte behövs, men för att leva i alla fall i närheten. Har inte så många krav, förutom det som förunnats mig sista halvåret. Jag bor så fint, jag har en liten bil, även om den är på verkstaden just nu, jag har en härlig tv där jag kan drömma mig bort i det jag älskar - filmens värld. Jag har en dator där jag nu (snart!!!!) ska unna mig skriva de fantastiska romaner som jag sedan ska publicera till andra människors fröjd.
Oj, vad jag drömmer idag... Kanske för att jag slutligen har fullkomligt fått nog av alla krav. Kanske för att jag äntligen förstått att det är precis det allt handlar om - att vara en lycklig liten människa och sprida just det. Lycka. Harmoni. Frid. Och en oändlig kreativitet som andra kan komma hit och dela, hitta inom sig själva. I flödet tillåter mig nu att kliva in... och visst sker miraklen just där, i flödet. Finns det något bättre jag kan dela med mig av? Finns det något större än att vara lycklig? Och så få förunnat....
Känner mig starkare, lyckligare, mer inspirerad än på väldigt länge. Nu är det bara den här sista lilla.... klumpen... som ska bort. Obehaget av att tycka att jag borde, måste, skulle....
Låter informationen verkligen sjunka in från programmet jag såg för en tid sedan på TV4 fakta - i samma ögonblick en person upplever något, i exakt samma ögonblick, då uppfattar alla andra det. Forskarna vet inte varför det är så, bara att det ÄR så.
Så snälla, fina, älskade Guden&Gudinnan - låt mig få uppleva det i några år nu... Hoppas jag inte ber om för mycket...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar