Nej, det går inte fort. Alls. Men likväl som vikten dalar i maklig, men stadig, takt och ändrar sig värken i kroppen och energin höll mig vaken till elva igårkväll!! Lycka för en som nästan gav upp....
Idag är det blingdag! Byta däck på bilen, ta in vackra blommor innan dom dukar under av nattfrosten. Hoppas det inte är försent.
Sen är det modevisning ikväll, mums det oxå!
Gårdagens intag var väldigt lyckat...
Smoothie på grönkål, banan, kokosmjölk, blåbär, Basica m m, sen blev det ägg och hembakat bröd på kokos- och mandelmjöl efter en dryg halvtimme. Aldrig blanda frukt med proteiner....
Lunchen blev lite sallad o plock, men middagen.... den såsen var to die for!
Hittade en kalkonfile som var rätt stor, säkert 700g minst, mycket bra för oss som vill ha fina proteiner! Den fick marinera i:
Sherryvinäger
Rödvin
Balsamico
Smält smör
Salt & peppar
Sen in i ugnen tills klar, drygt 200 grader. Öste ofta, vände i halvtid så det blev knaprigt runt om. Vila under folie.
Hällde av all vätska, i med ordentligt med grädde och ekologiska, sockerfria tranbär (Willys till bra pris) och sen fick den puttra ihop sig. Aaaaaaaah, så god den såsen blev!!
Till det min nya favoritsallad - finstrimlad vit- och grönkål, linfröolja, olivolja och en pressad citron.
Mums var det här! Och kroppen mår så bra av detta.
Absolut noll på stärkelse, det är det som gäller. Tror många skulle bli så friska om de var hårda med pasta, ris, potatis, vetemjöl och alla andra sädesslag och förstås sockret!!
Till teet på kvällen - gör mitt egna knäcke på mandel- och kokosmjöl, ägg, fiberhusk, smör. Kör det i matberedaren som en pajdeg, låter den vila i kylskåpet. Sedan skär jag tunna skivor av "korven" som jag gjort av degen, in i ugnen på ca 150-175 grader i kanske 10-15 min. Mums det också!
Nu är det dags för dagens smoothie - nu kom jag ihåg att köpa passionsfrukt också! Blir en höjdare i drinken tycker jag!
Min kropp mår så mycket bättre med denna kost. I lchf mådde jag ständigt illa av den gruvliga mängden fett. Jag utgår fortfarande väldigt mycket från recept som jag utvecklat med lchf-tänket, men att tillföra bra kolhydrater och frukt gjorde mitt liv så mycket bättre....
Känner mig så glad och hoppfull igen, känner igen mig själv. Jag är ju av naturen en glädjepropp, och att inte känna den glädjen i mig var en förfärlig tid. Hade en djup dip i min sköldkörtel förra hösten och vintern, mardröm. Nu var det på väg dit igen, men jag tror banne mig att jag vinner!! Den är svullen fortfarande, kroppen värker än och pigg är jag väl inte direkt ännu - men det förändrar sig sakta varje dag mot det bättre. Lycka.
tisdag 30 september 2014
måndag 29 september 2014
Att ge kroppen vad den vill ha.....
Om jag har brist på zink och magnesium och får tips av någon besserwisser att om jag proppar i mig en alldeles särskild kur, juice, pulver, piller eller något som dom påstår frälser och botar allt, men den saknar både zink och magnesium. Vad händer då? Zip, zero, nada... som min kära svägerska brukar uttrycka det.
Men ändå översköljs vi med "goda råd", vare sig det gäller våra känslor eller vårt fysiska jag. Dessa halvstirriga, blanka ögon som en person får när dom säljer något speciellt preparat eller utöver någon särskild sorts behandlingsform... och till varje pris ska få oss att köpa in på det..... Jag spyr. Jag har fått nog. Nu har jag valt en väg som gäller att äntligen få helt klart för mig vad JAG behöver. Och jag behöver inte det du behöver. Kanske ibland att vi råkar ha samma brist på något, kanske ibland en liknande metod som du kör, kan hjälpa mig på vägen. Men presentera den då ödmjukt som en möjlighet för mig. Sluta tjata och trycka ned ditt tips i halsen på mig. Snart blir jag otrevlig... Haha - inte troligt, men känner mig lite tvärleds på det hela.
Det är ju så att om jag har ett känslomässigt problem, så hjälper det inte hur mycket juice jag trycker i mig eller hur mycket vitamintillskott eller annat som ges mig - löser jag inte min känsloknuta så kommer vi ingen vart. Det är som att hälla olja i bilen så det rinner över och hela motorn blir genomdränkt, men den får ingen bensin i tanken som är tvärtom. Jag kommer ingen vart.
Så jag fortsätter min färdväg med fina, ödmjuka Eva Renners kost, jag går hos kiropraktorn Trevor och jag gör fysiska saker som jag klarar av. Jag gråter ibland, för det är en sådan gruvlig smärta och trötthet fortfarande. Men det blir sakta bättre och bättre. Igår, efter behandlingen hos Trevor, så kände jag en energi i nervsystemet som jag inte känt förut - spännande och skitkul! Vi tog en AW, jag, mor & älskade systrarna, efter Trevors föredrag och jag var pigg och glad jättelänge!! Tittade på kockar som styckade kycklingar och någon deckare på TV innan jag slocknade! Och - hade klippt alla gräsmattorna (och dom är stooora!) under dagen.
Jag är på väg.... Oiiiiii - är sådan pirrig förväntan i mig. Trodde inte jag skulle finna den igen, kändes lite som att jag nästan gav upp när jag igenkände alla skitsymtom och nu värre än någonsin. Så att känna det - det gör ju all skillnad....
Skillnaden är också att jag slutligen insett och accepterat att jag blir inte 25 igen och Friskis-ledare med full action i livet. Känns helt ok. Idag efter bilprovningen och kiropraktorn ska jag ut i skogen och njuta, vilket ljuvligt väder att bli friskare i!!
Finner på nya recept hela tiden, senaste är ett knäcke/kex-liknande bröd som jag bakat till morgonkaffet - sååå gott!! Nu fick jag veta av Eva att quinoa är ett frö, skiiiit också! Men då provar jag vidare, idag bakar jag det av mandel- och kokosmjöl, ägg och smör med lite salt, anis och fänkål. Kanske lite fiberhysk också så det håller ihop. Recept kommer när det blivit riktigt bra!
Älskar mitt liv och har roliga planer med älskade dotter - kreativitet är också en oerhört läkande "metod" att göra sig pigg och glad med... När jag målar, inreder, trycker tyger, skriver och andra kreativa saker - då försvinner tid och rum. Precis som när jag sitter på min åkgräsklippare! Hipp hurra vilken da....
Men ändå översköljs vi med "goda råd", vare sig det gäller våra känslor eller vårt fysiska jag. Dessa halvstirriga, blanka ögon som en person får när dom säljer något speciellt preparat eller utöver någon särskild sorts behandlingsform... och till varje pris ska få oss att köpa in på det..... Jag spyr. Jag har fått nog. Nu har jag valt en väg som gäller att äntligen få helt klart för mig vad JAG behöver. Och jag behöver inte det du behöver. Kanske ibland att vi råkar ha samma brist på något, kanske ibland en liknande metod som du kör, kan hjälpa mig på vägen. Men presentera den då ödmjukt som en möjlighet för mig. Sluta tjata och trycka ned ditt tips i halsen på mig. Snart blir jag otrevlig... Haha - inte troligt, men känner mig lite tvärleds på det hela.
Det är ju så att om jag har ett känslomässigt problem, så hjälper det inte hur mycket juice jag trycker i mig eller hur mycket vitamintillskott eller annat som ges mig - löser jag inte min känsloknuta så kommer vi ingen vart. Det är som att hälla olja i bilen så det rinner över och hela motorn blir genomdränkt, men den får ingen bensin i tanken som är tvärtom. Jag kommer ingen vart.
Så jag fortsätter min färdväg med fina, ödmjuka Eva Renners kost, jag går hos kiropraktorn Trevor och jag gör fysiska saker som jag klarar av. Jag gråter ibland, för det är en sådan gruvlig smärta och trötthet fortfarande. Men det blir sakta bättre och bättre. Igår, efter behandlingen hos Trevor, så kände jag en energi i nervsystemet som jag inte känt förut - spännande och skitkul! Vi tog en AW, jag, mor & älskade systrarna, efter Trevors föredrag och jag var pigg och glad jättelänge!! Tittade på kockar som styckade kycklingar och någon deckare på TV innan jag slocknade! Och - hade klippt alla gräsmattorna (och dom är stooora!) under dagen.
Jag är på väg.... Oiiiiii - är sådan pirrig förväntan i mig. Trodde inte jag skulle finna den igen, kändes lite som att jag nästan gav upp när jag igenkände alla skitsymtom och nu värre än någonsin. Så att känna det - det gör ju all skillnad....
Skillnaden är också att jag slutligen insett och accepterat att jag blir inte 25 igen och Friskis-ledare med full action i livet. Känns helt ok. Idag efter bilprovningen och kiropraktorn ska jag ut i skogen och njuta, vilket ljuvligt väder att bli friskare i!!
Finner på nya recept hela tiden, senaste är ett knäcke/kex-liknande bröd som jag bakat till morgonkaffet - sååå gott!! Nu fick jag veta av Eva att quinoa är ett frö, skiiiit också! Men då provar jag vidare, idag bakar jag det av mandel- och kokosmjöl, ägg och smör med lite salt, anis och fänkål. Kanske lite fiberhysk också så det håller ihop. Recept kommer när det blivit riktigt bra!
Älskar mitt liv och har roliga planer med älskade dotter - kreativitet är också en oerhört läkande "metod" att göra sig pigg och glad med... När jag målar, inreder, trycker tyger, skriver och andra kreativa saker - då försvinner tid och rum. Precis som när jag sitter på min åkgräsklippare! Hipp hurra vilken da....
lördag 27 september 2014
Söndag - utflyktsdag!
Ska fixa matsäck snart, vi ska dra till Vikingaberget idag, ett litet kärleksgäng. Tänk så mycket gott man kan göra utan socker och stärkelse, blir allt bättre på det hela tiden.
Fått lite mejl med frågor om jag kör lchf, eller vad är det för metod egentligen??
Svar - jag kör MIN metod. Absolut inspirerad av till viss del lchf, men hände inte så bra saker för mig. Också till väldigt stor del Eva Renner-inspirerad, där har jag så bra direkta resultat att jag hämtar mycket därifrån.
Men har genom åren gått på så mycket produkter, dieter och annat som jag ska köpa och konsumera för att bli frisk, smal och energifull.
Numera använder jag precis all tid åt att lyssna på mig, och ingen annan. Och jag är verkligen på väg någonstans denna gång. Mums vad gött det känns. Ser verkligen fram emot att vandra ut i skogen och upp på Vikingaberget, göra upp en eld och bara njuuuta. Med massor av kärlek omkring mig, älskar de mina såååå mycket.
Saknaden efter knäckebröd till morgonkaffet (som jag inte kunnat släppa, blir dock bara en kopp på morgonen, inget mer) fick mig att testa ett fix och det egna receptet funkar jättebra! Mums vad gott det var!
Cirka-sisådär-recept:
2 dl quinoamjöl
1 dl mandelmjöl
30-40 g smör
1 ägg
Kör i matberedaren tills det blir en samlad "klump". Låt vila i kylskåpet.
Skär en bit eller flera, kavla ut till en riktigt platt knäckemacka, in i ugnen på 170 grader i kanske 10 min. Låt svalna. På med riktigt smör (inget plastmargarin) och valfritt pålägg (utan socker förstås)
Mums!
Fått lite mejl med frågor om jag kör lchf, eller vad är det för metod egentligen??
Svar - jag kör MIN metod. Absolut inspirerad av till viss del lchf, men hände inte så bra saker för mig. Också till väldigt stor del Eva Renner-inspirerad, där har jag så bra direkta resultat att jag hämtar mycket därifrån.
Men har genom åren gått på så mycket produkter, dieter och annat som jag ska köpa och konsumera för att bli frisk, smal och energifull.
Numera använder jag precis all tid åt att lyssna på mig, och ingen annan. Och jag är verkligen på väg någonstans denna gång. Mums vad gött det känns. Ser verkligen fram emot att vandra ut i skogen och upp på Vikingaberget, göra upp en eld och bara njuuuta. Med massor av kärlek omkring mig, älskar de mina såååå mycket.
Saknaden efter knäckebröd till morgonkaffet (som jag inte kunnat släppa, blir dock bara en kopp på morgonen, inget mer) fick mig att testa ett fix och det egna receptet funkar jättebra! Mums vad gott det var!
Cirka-sisådär-recept:
2 dl quinoamjöl
1 dl mandelmjöl
30-40 g smör
1 ägg
Kör i matberedaren tills det blir en samlad "klump". Låt vila i kylskåpet.
Skär en bit eller flera, kavla ut till en riktigt platt knäckemacka, in i ugnen på 170 grader i kanske 10 min. Låt svalna. På med riktigt smör (inget plastmargarin) och valfritt pålägg (utan socker förstås)
Mums!
fredag 26 september 2014
Solsken hjälper....
Åh, vilken härlig höstdag! Strålande sol, precis alla måste ju bli gladare av sådana här dagar.
I min detox, som jag smyger igång på sätt och vis, samtidigt som jag egentligen detoxat under en längre tid, så började jag denna vackra lördag med kaffe. Jaa, jag vet - det "borde" man inte när man ska detoxa, men jag har bestämt mig ju - den här gången ska jag göra det på mitt sätt och det är en totalförändring denna gång, inte en kur som jag avslutar när jag mår bättre. Så alltså - vissa saker försvinner nu hela tiden, för att aldrig, aldrig komma tillbaka. För jag har insett att när jag "unnar" mig skit, så får jag skit tillbaka. Och det är jag trött på.
Nu ska jag göra min ljuvliga morgondrink, blir underbart att gå ut och plocka min grönkål och bara andas.... Hämtade morgontidningen i soluppgången och bara kände det. Idag blir en väldigt bra dag att leva. Har ont som faaan fortfarande, så det blir lugnt och fint, men svampen väntar ju så det blir magiskt!
Positivt är ju också att jag känner mig lite piggare, sovit "bara 7 timmar inatt!
Vikt när jag började: 64,6, mage (huuuu!!) 96! Var ju några dagar sedan...
Idag: 61,2 kg, mage 90.
Går åt rätt håll - hurraaaaaa!!!
I min detox, som jag smyger igång på sätt och vis, samtidigt som jag egentligen detoxat under en längre tid, så började jag denna vackra lördag med kaffe. Jaa, jag vet - det "borde" man inte när man ska detoxa, men jag har bestämt mig ju - den här gången ska jag göra det på mitt sätt och det är en totalförändring denna gång, inte en kur som jag avslutar när jag mår bättre. Så alltså - vissa saker försvinner nu hela tiden, för att aldrig, aldrig komma tillbaka. För jag har insett att när jag "unnar" mig skit, så får jag skit tillbaka. Och det är jag trött på.
Nu ska jag göra min ljuvliga morgondrink, blir underbart att gå ut och plocka min grönkål och bara andas.... Hämtade morgontidningen i soluppgången och bara kände det. Idag blir en väldigt bra dag att leva. Har ont som faaan fortfarande, så det blir lugnt och fint, men svampen väntar ju så det blir magiskt!
Positivt är ju också att jag känner mig lite piggare, sovit "bara 7 timmar inatt!
Vikt när jag började: 64,6, mage (huuuu!!) 96! Var ju några dagar sedan...
Idag: 61,2 kg, mage 90.
Går åt rätt håll - hurraaaaaa!!!
torsdag 25 september 2014
Ungefär sisådärrecept
Recept - ungefär sisådär..:
2 ägg
2 dl turkisk yoghurt
3 msk smält kokosolja
2 dl kokosmjöl
2 dl quinoamjöl
3 msk fiberhysk
1-2 msk chiafrön
Stött anis & fänkål
Torkade, sockerfria tranbär
Forma till en gullig limpa, grädda i 200 grader i ca 25 min.
Njut på!
2 ägg
2 dl turkisk yoghurt
3 msk smält kokosolja
2 dl kokosmjöl
2 dl quinoamjöl
3 msk fiberhysk
1-2 msk chiafrön
Stött anis & fänkål
Torkade, sockerfria tranbär
Forma till en gullig limpa, grädda i 200 grader i ca 25 min.
Njut på!
Inget drama, tack.
Ok, fick lov att ta det lite lugnare med de tio avgiftningsdagarna, men är nu helt nöjd med det. Inga hemskheter, som mjöl eller socker, blir i alla fall intagna, så det är inte så farligt. Kan ju inte gå omkring och svimma hela tiden... Så väldigt nöjd med dagen, intog jag en smoothie med blåbär, ingefära, kokosmjölk, äpple, grönkål o lite annat, mums.
Sen var jag till kiropraktorn, som jag nu börjat behandlingarna hos. Han ruskar lite på huvudet när han kollar av mig mer noggrant och konstaterar att jag kört över min kropp väldigt länge, vägrat lyssna på signalerna. Vi får tillsammans konstatera att det nog kommer att ta lite längre tid än de sedvanliga tre månaderna innan jag blir skapligt bra.
Något händer i mig när han undersöker mina handleder och axlar... En gråt vill välla upp, men jag sväljer ned den och lyssnar vidare. Bestämmer mig på en väldigt djup nivå att den här gången ska jag lyssna till 100% och göra det bättre. Bättre för mig och min kropp. Men det är helt klart en sorg inom mig, för jag vet ju. Jag vet hur smärtan byggts upp år efter år och nu ju varit helt olidlig. Jag lyfter pelletssäckar, klipper gräs, jobbar hårt med än det ena, än det andra. Och kroppen har ju ylat ett tag... Och jag har vägrat lyssna. Bara kört på.
Och nu kommer min intressanta fundering som verkligen är viktig för mig just nu. För det finns ett tyck-synd-om-mig-tillstånd, som verkligen inte gagnar mig just nu. Att lyssna utan att hamna i den där offersoffan, fullständigt förtvivlad och uttröttad, det löser ingenting för mig nu. För det dramat är så totalt dränerande på både min energi och min livsglädje. Så har jag gjort det i många herrans år nu, det är över 25 år sedan jag var så sjuk och utmattad av att bara köra på, att jag grät och sov i ett halvår första gången jag kollapsade. Sen har jag kört det mönstret. Gjort m-a-s-s-o-r i väldigt lång tid, blivit väldigt sjuk och tvingats vara i total stillhet i månader ibland. Så har bergochdalbanan sett ut.
Men nu, min kära Värld, så ser det annorlunda ut. I myrsteg pysslar jag i mitt hem, tackar den otrolige vän jag har som gör det möjligt för mig att få leva så, och gläder mig över allt som händer i min kropp. Att bryta mönstret utan drama och tårar över hur sorgsen jag är för att jag inte lyssnat, det är viktigast av allt. Sen går jag hos kiropraktorn nu i minst tre månader, ägnar mig åt Evas kost och bygger ett nytt liv.
För jag ser vad som händer med dem som verkligen hänger sig åt sitt lidande, det är ett träsk som det är förvånansvärt lätt att fastna i. Och många kommer aldrig ur det. Dom vill helt enkelt ingenting längre. Alla förslag och tips om hur de kan förbättra sina liv faller ned i backen som vissna löv. Dit ska inte jag, men ärligt så kände jag att jag var på väg dit denna gång. Det har varit för många turer, för många "brak", där min hälsa vacklat så jag helt enkelt inte kunnat göra något. Denna gång orkar jag inte... så kändes det.
Men mina barn och barnbarn, människor runt mig som aldrig ger upp om mig, får mig att äntligen välja en helt ny väg nu. En kreativ, spännande NY väg....
Igår efter kiropraktorn blev det en mardröm i hela kroppen, men så blir det gärna när massor av nerver ska igång igen efter åratals inklämning. Gick ganska bra att göra världens mumsigaste höstgryta på Tre Bönders ljuvliga kött, ta ett glas rött till och planera för bloggar, barnböcker, tryckta tyger och kreativitet.
Älskar mitt liv så mycket... Har väldigt ont idag också, men det blir en väldigt lugn pysseldag, så det gör inte så mycket. Kanske jag skriver en barnbok. Eller flera. Kanske jag påbörjar den där deckaren med väldigt andliga inslag...? Tackar livet och går nu ned till min älskade dotter Yohanna med kaffe, min inspiratör som fanimej sparkar ned mig i stolen vid datorn. Och säger SKRIV!! Nu kan du ju inget annat, så nu äntligen kanske du faktiskt gör det. Envisa människa.
Får skriva om maten sen....
Sen var jag till kiropraktorn, som jag nu börjat behandlingarna hos. Han ruskar lite på huvudet när han kollar av mig mer noggrant och konstaterar att jag kört över min kropp väldigt länge, vägrat lyssna på signalerna. Vi får tillsammans konstatera att det nog kommer att ta lite längre tid än de sedvanliga tre månaderna innan jag blir skapligt bra.
Något händer i mig när han undersöker mina handleder och axlar... En gråt vill välla upp, men jag sväljer ned den och lyssnar vidare. Bestämmer mig på en väldigt djup nivå att den här gången ska jag lyssna till 100% och göra det bättre. Bättre för mig och min kropp. Men det är helt klart en sorg inom mig, för jag vet ju. Jag vet hur smärtan byggts upp år efter år och nu ju varit helt olidlig. Jag lyfter pelletssäckar, klipper gräs, jobbar hårt med än det ena, än det andra. Och kroppen har ju ylat ett tag... Och jag har vägrat lyssna. Bara kört på.
Och nu kommer min intressanta fundering som verkligen är viktig för mig just nu. För det finns ett tyck-synd-om-mig-tillstånd, som verkligen inte gagnar mig just nu. Att lyssna utan att hamna i den där offersoffan, fullständigt förtvivlad och uttröttad, det löser ingenting för mig nu. För det dramat är så totalt dränerande på både min energi och min livsglädje. Så har jag gjort det i många herrans år nu, det är över 25 år sedan jag var så sjuk och utmattad av att bara köra på, att jag grät och sov i ett halvår första gången jag kollapsade. Sen har jag kört det mönstret. Gjort m-a-s-s-o-r i väldigt lång tid, blivit väldigt sjuk och tvingats vara i total stillhet i månader ibland. Så har bergochdalbanan sett ut.
Men nu, min kära Värld, så ser det annorlunda ut. I myrsteg pysslar jag i mitt hem, tackar den otrolige vän jag har som gör det möjligt för mig att få leva så, och gläder mig över allt som händer i min kropp. Att bryta mönstret utan drama och tårar över hur sorgsen jag är för att jag inte lyssnat, det är viktigast av allt. Sen går jag hos kiropraktorn nu i minst tre månader, ägnar mig åt Evas kost och bygger ett nytt liv.
För jag ser vad som händer med dem som verkligen hänger sig åt sitt lidande, det är ett träsk som det är förvånansvärt lätt att fastna i. Och många kommer aldrig ur det. Dom vill helt enkelt ingenting längre. Alla förslag och tips om hur de kan förbättra sina liv faller ned i backen som vissna löv. Dit ska inte jag, men ärligt så kände jag att jag var på väg dit denna gång. Det har varit för många turer, för många "brak", där min hälsa vacklat så jag helt enkelt inte kunnat göra något. Denna gång orkar jag inte... så kändes det.
Men mina barn och barnbarn, människor runt mig som aldrig ger upp om mig, får mig att äntligen välja en helt ny väg nu. En kreativ, spännande NY väg....
Igår efter kiropraktorn blev det en mardröm i hela kroppen, men så blir det gärna när massor av nerver ska igång igen efter åratals inklämning. Gick ganska bra att göra världens mumsigaste höstgryta på Tre Bönders ljuvliga kött, ta ett glas rött till och planera för bloggar, barnböcker, tryckta tyger och kreativitet.
Älskar mitt liv så mycket... Har väldigt ont idag också, men det blir en väldigt lugn pysseldag, så det gör inte så mycket. Kanske jag skriver en barnbok. Eller flera. Kanske jag påbörjar den där deckaren med väldigt andliga inslag...? Tackar livet och går nu ned till min älskade dotter Yohanna med kaffe, min inspiratör som fanimej sparkar ned mig i stolen vid datorn. Och säger SKRIV!! Nu kan du ju inget annat, så nu äntligen kanske du faktiskt gör det. Envisa människa.
Får skriva om maten sen....
onsdag 24 september 2014
Fortsättning följer...
Var en jobbig dag igår, inte särskilt rörlig, inte särskilt pigg. Men inuti var ändå en varm känsla av övertygelse och massor av kärlek var jag omgiven av... tänk så mycket man står ut med när man formligen blir inbäddad i kärlek av de som bryr sig...
Vi uträttade lite på stan, jag och mina kära, då jag plötsligt kände att jag höll på att svimma. Bikarbonat och grönkål räckte inte som energidepå, det kändes ju tydligt. Absolut ingen energi i hela kroppen, musklerna som darrande små ingentingar. Fikastället utanför Panduro - det tar vi!! Och vad finns där då..? Socker i mängd, vetemjöl i nästan allt. Fan. En kokosboll kanske? Neeej, havregryn och massor av SOCKER! En sån där kokosvariant med bara vispat ägg då? Neej, massor av SOCKER. Åh, älskade Yo fick syn på en smoothie med hallon & banan - yippeee!! Vågade inte fråga om det var socker i, för nu var jag tvungen bara att få i mig något. Skulle ju inte vara frukt de första tre dagarna, men min kropp fixade inte det, tydligen. Nåja, efter massa vånda så beslutade jag mig för att dricka halva och inte ha dåligt samvete.
Nu räckte energin till att gå till hantverksaffären och köpa gulligaste nallen ever... till halva priset!!
Mitt tredje barnbarn kommer om en dryg månad och jag har gett mig tusan på att bli så mycket friskare och starkare framöver så jag kan vara en mormor och farmor som finns där...
Till middag igår blev det väl inte heller toppnotering på menyn, då jag inte skulle varken äta mjölkprodukter eller fett... men känslan stod i sig - jag måste ha näring, min kropp går sönder. Får ha någon sorts nedtrappning tror jag...
Men ack, så gott det blev! Och inga j-la stärkelseprodukter här inte!
Lax stekt en stund, en klick grekisk yoghurt med rätt rejält med hummerfond, smulade sedan fetaost över och lät puttra en stund.
Sallad med egenodlade tomater och ljuvligt blomkålsris till, allt eko förstås! Åååååh, det var himmelskt gott.
Fortsätter med mitt bikarbonat & citronvatten 3 ggr om dagen och det ljumma vattnet nu på morgonen. Men det blev en liten kopp kaffe, erkännes....
Ska nu faktiskt göra en smoothie på nyttiga saker enligt recepten från Eva Renner. Den är ganska lik den jag kört, så det blir ju bra.
Grönkål, bananer, äpple, kokosmjölk och lite ekologiska osockrade (!!! det fanns!!!) torkade tranbär. Ibland är det hopplöst att hitta produkter utan socker, vilket eländigt gift detta blivit - finns med överallt!! Men nu så hade Willys de osockrade tranbären till min lycka!
Efter min härliga frukost, ska jag äntligen få min första behandling hos smärtspecialisten, något jag verkligen ser fram emot. Värken från helvetet har varit en aning nedslående dessa senaste veckorna, men som sagt - hoppas än en gång!! Hur många tusen jag lagt ned under åren på min sjukdom..? Ojoj, törs inte ens tänka på det....
Men satsar på kosten och fantastiska Eva Renner, vilken ängel... Och nu denne specialist... Kosten kommer jag att fortsätta med, specialisten får vi se. Har ju blivit en aning desillusionerad genom åren.
Kärlek omkring mig idag också, som jag älskar mina nära, kära.... Och dom bara håller mig, uppmuntrar mig och älskar mig. Trots att jag går sakta som en snigel, är väldigt trött av mig och hjärnan är inlindad i bacon el nåt så jag glömmer ju fanimej ALLT! Ändå bara älskar dom mig... Det får mig att småle när jag skriver. Så välsignad jag är....
Vi uträttade lite på stan, jag och mina kära, då jag plötsligt kände att jag höll på att svimma. Bikarbonat och grönkål räckte inte som energidepå, det kändes ju tydligt. Absolut ingen energi i hela kroppen, musklerna som darrande små ingentingar. Fikastället utanför Panduro - det tar vi!! Och vad finns där då..? Socker i mängd, vetemjöl i nästan allt. Fan. En kokosboll kanske? Neeej, havregryn och massor av SOCKER! En sån där kokosvariant med bara vispat ägg då? Neej, massor av SOCKER. Åh, älskade Yo fick syn på en smoothie med hallon & banan - yippeee!! Vågade inte fråga om det var socker i, för nu var jag tvungen bara att få i mig något. Skulle ju inte vara frukt de första tre dagarna, men min kropp fixade inte det, tydligen. Nåja, efter massa vånda så beslutade jag mig för att dricka halva och inte ha dåligt samvete.
Nu räckte energin till att gå till hantverksaffären och köpa gulligaste nallen ever... till halva priset!!
Mitt tredje barnbarn kommer om en dryg månad och jag har gett mig tusan på att bli så mycket friskare och starkare framöver så jag kan vara en mormor och farmor som finns där...
Till middag igår blev det väl inte heller toppnotering på menyn, då jag inte skulle varken äta mjölkprodukter eller fett... men känslan stod i sig - jag måste ha näring, min kropp går sönder. Får ha någon sorts nedtrappning tror jag...
Men ack, så gott det blev! Och inga j-la stärkelseprodukter här inte!
Lax stekt en stund, en klick grekisk yoghurt med rätt rejält med hummerfond, smulade sedan fetaost över och lät puttra en stund.
Sallad med egenodlade tomater och ljuvligt blomkålsris till, allt eko förstås! Åååååh, det var himmelskt gott.
Fortsätter med mitt bikarbonat & citronvatten 3 ggr om dagen och det ljumma vattnet nu på morgonen. Men det blev en liten kopp kaffe, erkännes....
Ska nu faktiskt göra en smoothie på nyttiga saker enligt recepten från Eva Renner. Den är ganska lik den jag kört, så det blir ju bra.
Grönkål, bananer, äpple, kokosmjölk och lite ekologiska osockrade (!!! det fanns!!!) torkade tranbär. Ibland är det hopplöst att hitta produkter utan socker, vilket eländigt gift detta blivit - finns med överallt!! Men nu så hade Willys de osockrade tranbären till min lycka!
Efter min härliga frukost, ska jag äntligen få min första behandling hos smärtspecialisten, något jag verkligen ser fram emot. Värken från helvetet har varit en aning nedslående dessa senaste veckorna, men som sagt - hoppas än en gång!! Hur många tusen jag lagt ned under åren på min sjukdom..? Ojoj, törs inte ens tänka på det....
Men satsar på kosten och fantastiska Eva Renner, vilken ängel... Och nu denne specialist... Kosten kommer jag att fortsätta med, specialisten får vi se. Har ju blivit en aning desillusionerad genom åren.
Kärlek omkring mig idag också, som jag älskar mina nära, kära.... Och dom bara håller mig, uppmuntrar mig och älskar mig. Trots att jag går sakta som en snigel, är väldigt trött av mig och hjärnan är inlindad i bacon el nåt så jag glömmer ju fanimej ALLT! Ändå bara älskar dom mig... Det får mig att småle när jag skriver. Så välsignad jag är....
tisdag 23 september 2014
Första dagen med Eva Renners kost.....
Ibland vet man inte själv varför saker tar sådan tid, många gånger särskilt bra beslut... Sluta röka. Börja träna. Ändra kosten...
Men egentligen är det väl skit samma - man bestämmer sig när man är redo, och då kör man. Själv är jag trött på att halvhjärtat "försöka" med saker och ting, när det är klart så är det - och då j-lar!!
Köpte Eva Renners häfte för flera år sedan, kände redan då att det här var så bra! Med en galen sköldkörtel i 25 år så borde jag väl ha fattat redan då, när jag köpte det. Kör med detta och jag blir frisk. Kan inte ens förklara för mig själv varför jag inte började direkt. Vet bara att jag var mitt uppe i en av alla de snart hundratals metoder och koster jag försökt mig på för att bli frisk. Herregud - undrar hur mycket pengar som gått till olika personer och deras metoder och alla dessa ändlösa piller och saker man skulle köpa för att få det fantastiska resultatet. Hmm, har sorgligt nog resulterat i en nästan otrevlig attityd när folk ska sälja allt möjligt till mig...
Nåväl, den här gången är det illa ställt med den här madamen med en trötthet från helvetet, en värk i kroppen som gör det omöjligt att leva i längden, kort sagt det är riktigt, riktigt dåligt.
Jag försöker hålla uppe humöret och skriver glatt på facebook, är glad i telefonen och när jag träffar folk, allt för att inte ramla ned i det svarta hålet - hålet som jag cirklat runt nu ett tag, precis på kanten och känt hur nära det varit många gånger att jag bara fallit....
Men jag har så mycket i livet, så mycket kärlek runt mig, så jag kan bara inte ge upp. Och nu plötsligt så var beslutet här. Nu ska jag köra Evas kost. Rakt av. Inget j-la fusk någongång. Nu ska jag bli frisk.
Första dagen:
Ett glas kroppstempererat vatten.
Ett halvt glas vatten med 1/2 tsk bikarbonat o en pressad ekocitron
Plockat grönkål i trädgården nu på morgonen, strimlat den ihop med eko vitkål och pressat en citron över. Ett kokt ägg till.
Nu ska jag åka för att inhandla ekologiska quinoafrön, som jag ska göra en sorts dryck av för att balansera mitt magsystem. Det blir lite strikt de här första dagarna, allt för att kosten sedan ska få snabbare resultat. Men det är det värt. Jag bara vet det.
Samtidigt ska jag börja gå hos en skicklig kiropraktor här i Eskilstuna, som arbetar med en metod som inte alls handlar om manipulering av ryggraden. Han trodde bestämt att han skulle kunna hjälpa mig med min ryggrad, som inte såg så snygg ut. Har känt det minsann...
Blir spännande som bara den, har hopp igen efter några veckors mardröm och planen med att skriva om detta är också inspirerande. Har nämnligen både hört runt omkring mig och läst om just krånglande sköldkörtlar; det ökar något hiskeligt! Och fler och fler barn och tonåringar råkar illa ut, hemskt är det. För tro mig - det här är verkligen sjukdomen från helvetet, fy f.....
Så planen med att skriva om det är att kunna kanske, kanske inspirera andra till att ta steget mot en friska hälsa.
För det går. Men det är en sak som verkligen måste vara närvarande och det är det egna beslutet. Ingen gör det här åt mig. Och det är bara jag som kan prata mig ur det. Det där med att "unna mig" något med stärkelse, socker eller annat skit - nehej, slut med det!
Kommer att skriva om det här så ofta jag kan. Blir om inte annat min egen dagbok, som jag kan gå tillbaka till och se hur resan såg ut.
Så nu ska jag äta min ägg/kålfrukost (så här strikt är det inte annars i den här fantastiska kosten, bara en kur nu i början!) och sedan inhandla lite produkter!
Och nu ska jag skriva det läskigaste av allt.... Eva råder oss i sitt häfte att skriva upp midjemått och vikt.... Det här är så hemskt att jag mår illa, tog fram måttbandet och mitt midjemått är 96. Hemske Sven!!!!! Det är illa, inte bara med måendet.... Verkar som allt fett från lchf-tiden lagt sig där. Nu köpa batteri till vågen också, då svimmar jag väl.....
Men egentligen är det väl skit samma - man bestämmer sig när man är redo, och då kör man. Själv är jag trött på att halvhjärtat "försöka" med saker och ting, när det är klart så är det - och då j-lar!!
Köpte Eva Renners häfte för flera år sedan, kände redan då att det här var så bra! Med en galen sköldkörtel i 25 år så borde jag väl ha fattat redan då, när jag köpte det. Kör med detta och jag blir frisk. Kan inte ens förklara för mig själv varför jag inte började direkt. Vet bara att jag var mitt uppe i en av alla de snart hundratals metoder och koster jag försökt mig på för att bli frisk. Herregud - undrar hur mycket pengar som gått till olika personer och deras metoder och alla dessa ändlösa piller och saker man skulle köpa för att få det fantastiska resultatet. Hmm, har sorgligt nog resulterat i en nästan otrevlig attityd när folk ska sälja allt möjligt till mig...
Nåväl, den här gången är det illa ställt med den här madamen med en trötthet från helvetet, en värk i kroppen som gör det omöjligt att leva i längden, kort sagt det är riktigt, riktigt dåligt.
Jag försöker hålla uppe humöret och skriver glatt på facebook, är glad i telefonen och när jag träffar folk, allt för att inte ramla ned i det svarta hålet - hålet som jag cirklat runt nu ett tag, precis på kanten och känt hur nära det varit många gånger att jag bara fallit....
Men jag har så mycket i livet, så mycket kärlek runt mig, så jag kan bara inte ge upp. Och nu plötsligt så var beslutet här. Nu ska jag köra Evas kost. Rakt av. Inget j-la fusk någongång. Nu ska jag bli frisk.
Första dagen:
Ett glas kroppstempererat vatten.
Ett halvt glas vatten med 1/2 tsk bikarbonat o en pressad ekocitron
Plockat grönkål i trädgården nu på morgonen, strimlat den ihop med eko vitkål och pressat en citron över. Ett kokt ägg till.
Nu ska jag åka för att inhandla ekologiska quinoafrön, som jag ska göra en sorts dryck av för att balansera mitt magsystem. Det blir lite strikt de här första dagarna, allt för att kosten sedan ska få snabbare resultat. Men det är det värt. Jag bara vet det.
Samtidigt ska jag börja gå hos en skicklig kiropraktor här i Eskilstuna, som arbetar med en metod som inte alls handlar om manipulering av ryggraden. Han trodde bestämt att han skulle kunna hjälpa mig med min ryggrad, som inte såg så snygg ut. Har känt det minsann...
Blir spännande som bara den, har hopp igen efter några veckors mardröm och planen med att skriva om detta är också inspirerande. Har nämnligen både hört runt omkring mig och läst om just krånglande sköldkörtlar; det ökar något hiskeligt! Och fler och fler barn och tonåringar råkar illa ut, hemskt är det. För tro mig - det här är verkligen sjukdomen från helvetet, fy f.....
Så planen med att skriva om det är att kunna kanske, kanske inspirera andra till att ta steget mot en friska hälsa.
För det går. Men det är en sak som verkligen måste vara närvarande och det är det egna beslutet. Ingen gör det här åt mig. Och det är bara jag som kan prata mig ur det. Det där med att "unna mig" något med stärkelse, socker eller annat skit - nehej, slut med det!
Kommer att skriva om det här så ofta jag kan. Blir om inte annat min egen dagbok, som jag kan gå tillbaka till och se hur resan såg ut.
Så nu ska jag äta min ägg/kålfrukost (så här strikt är det inte annars i den här fantastiska kosten, bara en kur nu i början!) och sedan inhandla lite produkter!
Och nu ska jag skriva det läskigaste av allt.... Eva råder oss i sitt häfte att skriva upp midjemått och vikt.... Det här är så hemskt att jag mår illa, tog fram måttbandet och mitt midjemått är 96. Hemske Sven!!!!! Det är illa, inte bara med måendet.... Verkar som allt fett från lchf-tiden lagt sig där. Nu köpa batteri till vågen också, då svimmar jag väl.....
torsdag 11 september 2014
Mosmysdag...
Vilken sagolikt vacker morgon.. När jag hämtade tidningen blev jag bara stående i dimman, såg upp mot kyrkan som skymtade i den rosafärgade dimman, soluppgången var helt magisk....
Vaknar ju så tidigt, då min avgiftning gör mig så satans trött att jag somnar i soffan vid niotiden... shiit, vad tråkigt detta är!! Men jag ger mig inte, ska igenom den här avgiftningen. Det är mitt enda hopp - läkarna har inte mer att göra för mig, så kostförändring är det som jag kan ge 100% till för att se till att mitt liv kommer tillbaka.
I någon sorts mjuk glädje inom mig, så inser jag att jag passerat den där stora kullen, berget, totalhindret, som min ge-upp-känsla innebar... När jag kände att precis alla symtom kom tillbaka, dom jag känner så väl igen från min krånglande sköldkörtel, då blev det en rejäl dip. Ni vet - den där som är väääldigt sorglig, tycker enormt synd om mig, intalar mig att nu orkar jag verkligen inte mer, inte en gång till, herregud jag som kämpat så!!! Den är väck och får inte grepp om mig längre. Vilken seger!!!!
Så när jag sakta går till brevlådan för min tidning, kroppen värker som om den består av tandvärk, takten är sååå långsam för jag orkar helt enkelt inte, då är det inte hopplöshet som styr mig längre, nej, det är en sorts pirrande förväntan - den här gången ska jag fixa det! I grunden.
Idag ska jag prata med Eva Renner i telefon. Fantastiska kvinna som gör så mycket för oss sköldisar... Fina hon, nu ska vi diskutera mer vad jag kan göra för att bli frisk och läka ut den kroniska inflammationen i sköldkörteln. Jag gör allt nu. Spelar ingen roll hur lockande det är med mackan till morgonkaffet, kokosolja blir det enda som får komma i muggen!
Sen blir det myyyysdag! När jag hämtat min dator ska jag plocka äpplen i min fantastiska trädgård och sen får det dofta äppelmos i hela huset i eftermiddag!
Gillar mitt liv väldigt mycket... Och tänk så det blir när den här avgiftningen är över! Snacka om livskvalitet....
Vaknar ju så tidigt, då min avgiftning gör mig så satans trött att jag somnar i soffan vid niotiden... shiit, vad tråkigt detta är!! Men jag ger mig inte, ska igenom den här avgiftningen. Det är mitt enda hopp - läkarna har inte mer att göra för mig, så kostförändring är det som jag kan ge 100% till för att se till att mitt liv kommer tillbaka.
I någon sorts mjuk glädje inom mig, så inser jag att jag passerat den där stora kullen, berget, totalhindret, som min ge-upp-känsla innebar... När jag kände att precis alla symtom kom tillbaka, dom jag känner så väl igen från min krånglande sköldkörtel, då blev det en rejäl dip. Ni vet - den där som är väääldigt sorglig, tycker enormt synd om mig, intalar mig att nu orkar jag verkligen inte mer, inte en gång till, herregud jag som kämpat så!!! Den är väck och får inte grepp om mig längre. Vilken seger!!!!
Så när jag sakta går till brevlådan för min tidning, kroppen värker som om den består av tandvärk, takten är sååå långsam för jag orkar helt enkelt inte, då är det inte hopplöshet som styr mig längre, nej, det är en sorts pirrande förväntan - den här gången ska jag fixa det! I grunden.
Idag ska jag prata med Eva Renner i telefon. Fantastiska kvinna som gör så mycket för oss sköldisar... Fina hon, nu ska vi diskutera mer vad jag kan göra för att bli frisk och läka ut den kroniska inflammationen i sköldkörteln. Jag gör allt nu. Spelar ingen roll hur lockande det är med mackan till morgonkaffet, kokosolja blir det enda som får komma i muggen!
Sen blir det myyyysdag! När jag hämtat min dator ska jag plocka äpplen i min fantastiska trädgård och sen får det dofta äppelmos i hela huset i eftermiddag!
Gillar mitt liv väldigt mycket... Och tänk så det blir när den här avgiftningen är över! Snacka om livskvalitet....
tisdag 9 september 2014
Mer och mer magi blir det...
Länge sedan jag skrev nu, men nu är lusten att låta tangenterna flyga så stor så jag bara måste... Ska idag lämna in min stora dator, så jag kan fortsätta skriva på mina böcker... ja, jag skriver på flera samtidigt. Bara för att jag vill. Dom är så olika att jag följer inspirationen för dagen och tar mig an den som känns rätt i kropp&själ. Retligt att datorn valde att klappa ihop, skyller på åskan.
Varit lite sämre igen i min sköldkörtel, drabbats av det som jag kallar tröttheten from hell, vilket det är. Inget jag kan resonera mig ur, utan det blir helt enkelt tvärstopp. Ibland kan jag vara igång ända till halv fem, hände häromdagen, men nästa dag tar det tvärslut mitt på dagen. Haaatar det så j-la mycket, tar till kraftord för att får ur mig lite frustration. Det här tar så mycket kraft och energi i mitt liv, att jag gråter av hopplöshetskänslor ibland. Tack och lov har jag en helt galen livslust och j-laranammasjäl, så jag kommer alltid igen efter bara någon eller ett par dagar.
Är just nu inne i en acceptansfas, eller rättare sagt jag jobbar på det som bara den - att acceptera när kroppens energi tar slut och förhålla mig till detta. Där kommer ju skrivandet in. För jag orkar ju alltid skriva. Och ibland när jag skriver på mina böcker så befinner jag mig någon helt annanstans och glömmer tid och rum, befriande för en sjukling kan jag säga.
Det jag också gör nu, är ytterligare förändring av kosten. Numera får jag dock avsäga mig att tillhöra någon speciell "klan" av dieter, precis som jag gjort i den mediala världen. Jag kör mitt race helt enkelt. Och det är fantastiskt spännande att verkligen lyssna till kroppen och följa det den säger. Givetvis är detta inte egorösten som får råda, då "unnar" jag mig snabbmat, vetemjöl i maten osv, utan den där tystare, milda och ack så sanna rösten....
Där ger jag mig väldigt lchf-inspirerad mat, men när kroppen säger ååååååh, vad gott med stekt haloumiost & melonbitar, toppad med myntablad, tja, då får den det.
Min kropp blir allt gladare hela tiden och parallellt med det tar jag det andra - vad vill jag egentligen med mitt liv? Går djupare och djupare, känner likadant där - vad säger själen kroppen? Kollar in allt, jag lovar. Relationer, boende, jobb, träning - rubbet.
Mår inte bra än, hade en fruktansvärd dip igår. När jag skrapat och putsat några fönster, tog det tvärstopp. Hamnade i soffan, kollade Long Island Medium, bara äääälskar Theresa (tror jag hon heter) - vilket kraftknippe och vilken utlevelse - woooooow!!! Lite matprogram, lite Idol och sen slocknade jag.
Men si - idag är jag vaken igen och världen gick inte under för att jag inte orkade vara igång till midnatt, som jag brukar. Hipp hurra!!
Nu ska jag plocka undan och göra lite fint i några rum, sen in till lilla mor och städa ihop med systrarna. Känns roligt, mamma blir jätteglad, med alla sina frakturer i ländryggen så går det ju inte hålla fint längre. Och mamma har alltid haft så fint, så fint omkring sig, trots stort hem med fem ungar. Vi fixar gott att äta framåt eftermiddagen när vi är klara, lite vin till och simsalabim har städningen blivit en fest!
Känns gött i hjärtat. Fortsätter lyssna.... och nu hoppar jag på löpbandet! Men mer powerwalk än löpning förstås....
Varit lite sämre igen i min sköldkörtel, drabbats av det som jag kallar tröttheten from hell, vilket det är. Inget jag kan resonera mig ur, utan det blir helt enkelt tvärstopp. Ibland kan jag vara igång ända till halv fem, hände häromdagen, men nästa dag tar det tvärslut mitt på dagen. Haaatar det så j-la mycket, tar till kraftord för att får ur mig lite frustration. Det här tar så mycket kraft och energi i mitt liv, att jag gråter av hopplöshetskänslor ibland. Tack och lov har jag en helt galen livslust och j-laranammasjäl, så jag kommer alltid igen efter bara någon eller ett par dagar.
Är just nu inne i en acceptansfas, eller rättare sagt jag jobbar på det som bara den - att acceptera när kroppens energi tar slut och förhålla mig till detta. Där kommer ju skrivandet in. För jag orkar ju alltid skriva. Och ibland när jag skriver på mina böcker så befinner jag mig någon helt annanstans och glömmer tid och rum, befriande för en sjukling kan jag säga.
Det jag också gör nu, är ytterligare förändring av kosten. Numera får jag dock avsäga mig att tillhöra någon speciell "klan" av dieter, precis som jag gjort i den mediala världen. Jag kör mitt race helt enkelt. Och det är fantastiskt spännande att verkligen lyssna till kroppen och följa det den säger. Givetvis är detta inte egorösten som får råda, då "unnar" jag mig snabbmat, vetemjöl i maten osv, utan den där tystare, milda och ack så sanna rösten....
Där ger jag mig väldigt lchf-inspirerad mat, men när kroppen säger ååååååh, vad gott med stekt haloumiost & melonbitar, toppad med myntablad, tja, då får den det.
Min kropp blir allt gladare hela tiden och parallellt med det tar jag det andra - vad vill jag egentligen med mitt liv? Går djupare och djupare, känner likadant där - vad säger själen kroppen? Kollar in allt, jag lovar. Relationer, boende, jobb, träning - rubbet.
Mår inte bra än, hade en fruktansvärd dip igår. När jag skrapat och putsat några fönster, tog det tvärstopp. Hamnade i soffan, kollade Long Island Medium, bara äääälskar Theresa (tror jag hon heter) - vilket kraftknippe och vilken utlevelse - woooooow!!! Lite matprogram, lite Idol och sen slocknade jag.
Men si - idag är jag vaken igen och världen gick inte under för att jag inte orkade vara igång till midnatt, som jag brukar. Hipp hurra!!
Nu ska jag plocka undan och göra lite fint i några rum, sen in till lilla mor och städa ihop med systrarna. Känns roligt, mamma blir jätteglad, med alla sina frakturer i ländryggen så går det ju inte hålla fint längre. Och mamma har alltid haft så fint, så fint omkring sig, trots stort hem med fem ungar. Vi fixar gott att äta framåt eftermiddagen när vi är klara, lite vin till och simsalabim har städningen blivit en fest!
Känns gött i hjärtat. Fortsätter lyssna.... och nu hoppar jag på löpbandet! Men mer powerwalk än löpning förstås....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)