Länge sedan jag skrev nu, men nu är lusten att låta tangenterna flyga så stor så jag bara måste... Ska idag lämna in min stora dator, så jag kan fortsätta skriva på mina böcker... ja, jag skriver på flera samtidigt. Bara för att jag vill. Dom är så olika att jag följer inspirationen för dagen och tar mig an den som känns rätt i kropp&själ. Retligt att datorn valde att klappa ihop, skyller på åskan.
Varit lite sämre igen i min sköldkörtel, drabbats av det som jag kallar tröttheten from hell, vilket det är. Inget jag kan resonera mig ur, utan det blir helt enkelt tvärstopp. Ibland kan jag vara igång ända till halv fem, hände häromdagen, men nästa dag tar det tvärslut mitt på dagen. Haaatar det så j-la mycket, tar till kraftord för att får ur mig lite frustration. Det här tar så mycket kraft och energi i mitt liv, att jag gråter av hopplöshetskänslor ibland. Tack och lov har jag en helt galen livslust och j-laranammasjäl, så jag kommer alltid igen efter bara någon eller ett par dagar.
Är just nu inne i en acceptansfas, eller rättare sagt jag jobbar på det som bara den - att acceptera när kroppens energi tar slut och förhålla mig till detta. Där kommer ju skrivandet in. För jag orkar ju alltid skriva. Och ibland när jag skriver på mina böcker så befinner jag mig någon helt annanstans och glömmer tid och rum, befriande för en sjukling kan jag säga.
Det jag också gör nu, är ytterligare förändring av kosten. Numera får jag dock avsäga mig att tillhöra någon speciell "klan" av dieter, precis som jag gjort i den mediala världen. Jag kör mitt race helt enkelt. Och det är fantastiskt spännande att verkligen lyssna till kroppen och följa det den säger. Givetvis är detta inte egorösten som får råda, då "unnar" jag mig snabbmat, vetemjöl i maten osv, utan den där tystare, milda och ack så sanna rösten....
Där ger jag mig väldigt lchf-inspirerad mat, men när kroppen säger ååååååh, vad gott med stekt haloumiost & melonbitar, toppad med myntablad, tja, då får den det.
Min kropp blir allt gladare hela tiden och parallellt med det tar jag det andra - vad vill jag egentligen med mitt liv? Går djupare och djupare, känner likadant där - vad säger själen kroppen? Kollar in allt, jag lovar. Relationer, boende, jobb, träning - rubbet.
Mår inte bra än, hade en fruktansvärd dip igår. När jag skrapat och putsat några fönster, tog det tvärstopp. Hamnade i soffan, kollade Long Island Medium, bara äääälskar Theresa (tror jag hon heter) - vilket kraftknippe och vilken utlevelse - woooooow!!! Lite matprogram, lite Idol och sen slocknade jag.
Men si - idag är jag vaken igen och världen gick inte under för att jag inte orkade vara igång till midnatt, som jag brukar. Hipp hurra!!
Nu ska jag plocka undan och göra lite fint i några rum, sen in till lilla mor och städa ihop med systrarna. Känns roligt, mamma blir jätteglad, med alla sina frakturer i ländryggen så går det ju inte hålla fint längre. Och mamma har alltid haft så fint, så fint omkring sig, trots stort hem med fem ungar. Vi fixar gott att äta framåt eftermiddagen när vi är klara, lite vin till och simsalabim har städningen blivit en fest!
Känns gött i hjärtat. Fortsätter lyssna.... och nu hoppar jag på löpbandet! Men mer powerwalk än löpning förstås....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar