Om jag har brist på zink och magnesium och får tips av någon besserwisser att om jag proppar i mig en alldeles särskild kur, juice, pulver, piller eller något som dom påstår frälser och botar allt, men den saknar både zink och magnesium. Vad händer då? Zip, zero, nada... som min kära svägerska brukar uttrycka det.
Men ändå översköljs vi med "goda råd", vare sig det gäller våra känslor eller vårt fysiska jag. Dessa halvstirriga, blanka ögon som en person får när dom säljer något speciellt preparat eller utöver någon särskild sorts behandlingsform... och till varje pris ska få oss att köpa in på det..... Jag spyr. Jag har fått nog. Nu har jag valt en väg som gäller att äntligen få helt klart för mig vad JAG behöver. Och jag behöver inte det du behöver. Kanske ibland att vi råkar ha samma brist på något, kanske ibland en liknande metod som du kör, kan hjälpa mig på vägen. Men presentera den då ödmjukt som en möjlighet för mig. Sluta tjata och trycka ned ditt tips i halsen på mig. Snart blir jag otrevlig... Haha - inte troligt, men känner mig lite tvärleds på det hela.
Det är ju så att om jag har ett känslomässigt problem, så hjälper det inte hur mycket juice jag trycker i mig eller hur mycket vitamintillskott eller annat som ges mig - löser jag inte min känsloknuta så kommer vi ingen vart. Det är som att hälla olja i bilen så det rinner över och hela motorn blir genomdränkt, men den får ingen bensin i tanken som är tvärtom. Jag kommer ingen vart.
Så jag fortsätter min färdväg med fina, ödmjuka Eva Renners kost, jag går hos kiropraktorn Trevor och jag gör fysiska saker som jag klarar av. Jag gråter ibland, för det är en sådan gruvlig smärta och trötthet fortfarande. Men det blir sakta bättre och bättre. Igår, efter behandlingen hos Trevor, så kände jag en energi i nervsystemet som jag inte känt förut - spännande och skitkul! Vi tog en AW, jag, mor & älskade systrarna, efter Trevors föredrag och jag var pigg och glad jättelänge!! Tittade på kockar som styckade kycklingar och någon deckare på TV innan jag slocknade! Och - hade klippt alla gräsmattorna (och dom är stooora!) under dagen.
Jag är på väg.... Oiiiiii - är sådan pirrig förväntan i mig. Trodde inte jag skulle finna den igen, kändes lite som att jag nästan gav upp när jag igenkände alla skitsymtom och nu värre än någonsin. Så att känna det - det gör ju all skillnad....
Skillnaden är också att jag slutligen insett och accepterat att jag blir inte 25 igen och Friskis-ledare med full action i livet. Känns helt ok. Idag efter bilprovningen och kiropraktorn ska jag ut i skogen och njuta, vilket ljuvligt väder att bli friskare i!!
Finner på nya recept hela tiden, senaste är ett knäcke/kex-liknande bröd som jag bakat till morgonkaffet - sååå gott!! Nu fick jag veta av Eva att quinoa är ett frö, skiiiit också! Men då provar jag vidare, idag bakar jag det av mandel- och kokosmjöl, ägg och smör med lite salt, anis och fänkål. Kanske lite fiberhysk också så det håller ihop. Recept kommer när det blivit riktigt bra!
Älskar mitt liv och har roliga planer med älskade dotter - kreativitet är också en oerhört läkande "metod" att göra sig pigg och glad med... När jag målar, inreder, trycker tyger, skriver och andra kreativa saker - då försvinner tid och rum. Precis som när jag sitter på min åkgräsklippare! Hipp hurra vilken da....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar