Våga öppna hjärtat igen

I många år har andevärlden bönfallit mig om att se med klara ögon vad jag har framför mig. Har ju i alla år sett de strålande själarna som bor i människorna jag möter, men haft betydligt svårare att fatta vad som är i vägen och stökar till det. 
Nu har jag äntligen avslutat mina intensivstudier på Högskolan för Mänsklig Dumhet & Okunskap. En av de andliga lärarna var August Strindberg med sina klasser i "Det är synd om människan". Vi hade många andra trevliga lärare som vandrat här på Moder Jord och hade ganska exakt kunskap om mänsklig idioti, spel, intriger, manipulationer, tjyv o rackarspel.


Behöver kanske inte säga att lektionerna var tuffa, mycket tårar och känslor som spretade åt alla håll blev det. För att inte tala om tentorna.... shit, där var jag redo att ge upp många gånger.


Men jag är igenom. Har numera ett andligt intyg som lyder som följer:


"Elinor Hedlund har med glans, dock med stor möda och mycken svett samt spillna tårar, klarat vår intensiva utbildning. Hon räknas nu som certifierad muntergök och har helt avsagt sig all rätt till bitterhet, hämndkänslor eller andra uttryck av offerbeteende inför andra människors uppförande.


Dessutom utfärdas för Elinor, liksom för alla som lyckas med denna särdeles svåra utbildning, ett stipendium. Detta stipendium medger direkttransport till Universitetet för Högsta Kärleksförmågan. Alla kostnader i samband med denna utbildning betalas för. 
Samtliga lärare har ett brett kunskapsområde från såväl Jordeliv som diverse andra planetsystem, dock är de flesta utexaminerade från Universitetet efter ett flertal liv på Moder Jord då de flesta eleverna är av den rangen själva.


Vi på Högskolan tackar för den här tiden, Elinor som elev har bjudit på många skratt för vår del då hon har en säregen envishet för lidande som det tagit mycket arbete att överkomma. Vi ser med glädje att hon nu skrivs ut från vår skola med ett leende på läpparna, något vi sett fram emot i många år.


All lycka tillönskas Elinor och vi önskar ej se henne igen i våra skolsalar. Fällorna för återfärd hit är många, men vi ser en stark glädje över Livet som torde vara tillräckligt för att hålla avståndet till dessa eländiga lektionssalar.


Sucka Lipsill
Översteprästinna i Martyrskap & Professor i Offerkofta


Fint va..? Nu ska vi se hur det går. Hade sista tentan igår, och jäklars vad synd det var om mig innan jag tog det!!! Den här gången var det en av mina bästa vänner, huah, det var tufft värre. Men jag tyckte bara synd om mig några minuter, sen lyckades jag klura ut hur man går vidare! Så nu är ovanstående diplom mitt! 
Ser fram emot Livet, ska se upp för fällorna! G--------d - vad skönt att äntligen sluta gråta och börja le åt livet!