måndag 7 mars 2011

JAG VILL BLI ETT MEDIUM - VISA MIG SNABBASTE SÄTTET!

Idag är jag lite sur & kinkig. Så då skriver jag igen - skriver av mig och orden landar någonstans i cyberrymden och ger mig kraft att gå vidare. Igen.
Nytt...?  Nehehehehe då! Same shit, different day. Så nu är det nog läge att JAG förändras så det här dramat går över nån j-la gång.


Nu skriver jag rakt ur hjärtat hur jag uppfattat det mediala sedan allra första början. I MIN värld finns det inget annat sätt. Du blir ett värdelöst medium om du går några quick-fix-kurser, lär dig några trolleritrix och simsalabim så kan du skicka andar till ljuset, rensa hus, lägga tarotkort och säga sååå kloka saker - allt för några tusen och ett par helger. Funkar inte. Så det så.


Att vara medial är ett sätt att vara, något som utvecklas hos dig och din själ allteftersom du gör jobbet med dig själv. Är du full av dramor, offerkoftor och manipulationer i ditt liv, då blir du ett synnerligen mediokert medium som går igång på både det ena och det andra.
Att vara andlig och medial kan du vara och jobba med precis vad som helst, många gånger möter jag de mest andliga personerna på helt andra ställen än bakom tarotkorten & kristallkulan... Min pappa till exempel. En av de alldeles fantastiska människorna som bara är kärleksfulla, ombryende, ärliga och bara finns där för dem de älskar.


I över 20 år har jag jobbat inom den här branschen. Efter väggen/stupet och sättet jag blev frisk på, så hade jag inget val tyckte själen... så jag gjorde det själen ropade på.
Genom åren har det blivit en hel del medialt arbete, många healingkurser & resor, massor av konsultationer och resor. Möten med människor som betytt massor. Tog pauser när livet smärtade och jag var tvungen, tyckte jag, att ta hand om min egen resa. Sen ropade själen igen, och jag var på banan igen. 
Ser alldeles för många människor som vill ha spänningen i det mediala, dom vill verkligen imponera med dom mediala kunskaperna och verktygen. Men dom vill inte gå in i sig själva och möta det som behöver upp i ljuset och helas.


Dom har inget hos mig att göra. Så är det bara. Jag blir en jobbig j-el som envisas med spotlighten på det som är tungt och inte ska bo därinne. För jag har sett för många gånger hur det går med de medium, healers och andra terapeuter som bara fortsätter att göra sitt bära-på-andra-skit, ge råd och boosta egot så det dreglar om det för att dom är så braaaaa på det dom gör. 
Isch säger jag bara. 


När jag möter dem från andra sidan - vad händer då? Vad är det dom säger? Varför kommer dom tillbaka?? Dom har ju lämnat den här dokusåpan, varför bry sig om att återvända för att prata med oss - helt infångade av dramorna i våra liv?
Jo. Alla som jag mött från andra sidan, utan undantag, har kommit för att dom vill säga något väldigt viktigt till dem de älskar som vandrar kvar på Moder Jord.


"Ta hand om ditt liv. Gör inte mina misstag, snälla lyssna på mig. Jobba inte bort dem du älskar. Lyssna alltid på din kropp om den är trött, ledsen, arg - den vill berätta något. Våga lyssna på ärliga människor, våga be om hjälp att se det du inte ser i din blindhet. 
Jag ser dig. Jag ser var du sitter fast, när det inte är så lyckat det du håller på med, och jag kan berätta för dig! Sen får du själv bestämma vad du ska göra med det. Men snälla... stanna upp ett tag. Se. Känn. Våga leva ut känslorna och våga slutligen låta det läka. Men det börjar med att du ser Sanningen om dig själv. För det fick jag göra när jag dog. Det första som skedde var som en gigantisk själsspegel som jag stod inför. Fick skärskåda mig själv in i minsta detalj. Uuuurrrk, verkligen inte roligt alltsammans. Men jag var tvungen att se nu. Gick inte att blunda, förneka, ljuga längre. Gick inte skylla på andra, bli arg när någon påpekade. Jag fick möta mig själv. Äntligen. Och nu kommer jag till dig, älskade du, för att stötta dig i att våga öppna ögonen och se. Dig. Smit inte undan längre. Sluta ljug. Våga se dig själv och gör det här jobbet och jag garanterar dig så mycket Liv i Livet att du inte kommer att känna igen ditt grådaskiga, stressiga, ofokuserade, pladdriga jag. Det blir närvaro. Gör det. Vänta inte längre. Tro mig - jag vet. En dag är det försent. Då får du ta det i andeform, och det är så mycken mer utvecklandekraft om du gör det i livet. För det är ju precis det du är här för. Att våga utvecklas, lägga det som inte fungerar bakom dig och gå in i Ljus, Inspiration och massor av Glädje. 
Ta den hjälp du kan få för att öppna upp dina andliga kanaler, det går faktiskt lättare om du får lite stöd att se. För vi blir rätt snart blinda för dramatiken i våra liv. Bli inte arg om någon annan SER dig och ditt självbedrägeri. Tacka. Låt upprördheten bli ditt bränsle till att ta tag i dig själv. Gör det. Vänta inte. Livet väntar....."


Detta är vad jag tycker de säger från andra sidan, oavsett om de är anhöriga som dött, guider, vägledare eller någon annan kosmisk instans. Och ju mer du gör jobbet, desto renare blir dina kanaler och desto mer förstår du av dessa subtila världar. Du blir en sant andlig person. Medial, healer, seende. Sen kan du välja om du vill ha detta som ett jobb eller helt enkelt vara i det som ett sätt att leva. Det är ditt val.


Men som jag önskar att detta smusslande med sig själv var över. Säger någon något till en som är i förnekelsen, så blir det oftare ilska och försvar, istället för en ljuvlig aaaaahhaaaa!!! Det är därför det inte funkat så bra! Vilken kul värld det blir när vi nu börjar välja så istället.
Hur vill jag ha det nu då..? Tja, just idag är jag lite trött och sliten av olika ting som händer (läs människor) och då vill jag bara lägga av. Jag öppnar min restaurang istället. Eller bageri. Eller skodesign... Vad som helst - men inte medium längre!!


Imorgon,eller kanske rentav precis just nu när jag skrivit av mig, så är ju glöden där igen. Vet ju precis hur det känns själv när jag släpper prestigen och stoltheten, biter i det sura äpplet och ser. Och vet också vilken lycka jag känner när skiten rinner bort och jag möter ett par glittrande ögon som väljer att vakna. Det är lycka för mig. 
Så... visst kommer jag att fortsätta. Men säger igen - för säkert 1000000000:e gången;
                     DONT FIGHT ME - MEET ME.....

1 kommentar:

  1. Minns du det du sa till mig för nåt år sedan om att vi som är där i vår utveckling och ser, tar varandra i hand och går upp på berget och sätter oss. Vi vet att sunamin kommer och när de andra kommer rusande mer än villiga att utvecklas och inte riktigt vet hur de ska ta sig upp på berget så hjälper vi dem sista biten upp. För stormen kommer eller så är den nog här redan och har så varit ett tag. Vissa kommer nog att fnysa åt vårt trygga berg och envist bygga en flotte själva men förr eller senare så kommer de. Och de som inte gör det är nog inte menade att göra det i detta liv heller. Nu menar jag på inget sätt att vi skulle vara bättre eller mer upplysta än andra då jag utvecklat en allergi mot sådant tänk, men vi är kanske är vi mer trygga i oss själva innerst inne. Kraaamar

    SvaraRadera