Johodå, nu minns jag precis.... Hur många gånger sade jag inte under min utveckling till min kära, älskade mentor, mor, vän Iris Hall - I will never, ever do this again!!! Och sen var det snart dags igen. Och dagen innan en seans så undrar varenda cell i min kropp varför i h-vete jag ger mig in på detta??!!!!
Dom kallar oss på engelska, har sett det i diverse mediumprogram, för "sensitive". Och det vi ju. Mer än många andra. Och för åtminstone mig, kan inte uttala mig om andra medium, så är jag känslig för precis allt när jag öppnar upp. Älskar att jobba med enskilda sittningar, mest av allt älskar jag att jobba med mindre grupper på max 20 och njuta av det som händer då. Men när antalet stiger till det femdubbla och mer... Något sker då. Det är ju inte "bara" andarna jag känner av, jag känner ju av hela rummet med alla människor. Har inte hittat knappen där uppöppningen bara gäller andevärlden och sköldarna uppe mot människorna framför mig. För det är ju massa ljus och kärlek närvarande. Och andevärlden vill ju framföra det ljuset och den kärleken till olika människor i rummet. Så alltså är jag vidöppen som kanal åt alla håll och kanter.
Det har redan börjat. Är som ett flipperspel energimässigt. För andevärlden vet ju att jag ska jobba, så jag känner av deras energier såååå tydligt. Inte dåligt på något vis, bara intensivt. Det gör mig ju glad att det är så, jag vet att dom är med mig ikväll och kan glädja någon eller några med igenkännandets glädje och fina budskap.
Men jag får ju inte ett skit gjort sådana här dagar..... Går bara inte.
Men det är ju symboliskt på något vis; idag på förmiddagen har jag äntligen fått ett möte med Skattemyndigheten om min F-skattsedel. För jag vill igång ordentligt nu. Blev ju sjuk för några år sedan, vilket ledde till konkurs o elände. Att det blir samma dag tycker jag är lite kul. För någonstans bestämde jag mig när Louise Edfalk från Spiritualistiska föreningen ringde mig före jul och frågade om jag ville ha seans. Neeeeej, sa egot. Joo, viskade själen. Stå upp nu. Jag är tillbaka i Eskilstuna efter den stora smällen när jag flyttade till Porla. Varför inte stå upp och säga - nu är jag frisk, stark och glad igen. Med F-skattsedel. Jag jobbar med det jag älskar, är glad och stolt över det. Och alla tester de senaste åren har lett till att jag är öppnare, modigare och starkare än någonsin.
Så själen vann.
Och nu går diskussionerna varma inom mig. Alla röster kacklar för fullt. En som är högljudd är den som talar om hur det funkar på ett föredrag. Varenda söm, varenda liten detalj på föredragshållaren nagelfars och studeras i detalj. Man tycker saker. Har åsikter. Man känner saker. Usch, nej den där gillar jag inte. Fy vilken typ. Eller - oj, vilken härlig människa. Vilken konstig typ. Vilken fascinerande människa. Och så vidare, och så vidare..... Allt detta blir som miljoner små informationsnålar som träffar mig. Och det känns. Hela, hela tiden.
Min tröst blir ju att jag vet hur det känns när jag öppnar upp kanalerna fullt ut för andevärlden. Då spelar inget annat någon roll. Det är bara jag som står i en ljuskaskad, olika underbara själar kommer och jag får känna deras närvaro som om dom bor i mig en stund. Jag får chansen att berätta om alla deras insikter efter dom dött, jag får äran att ge så fantastiska budskap så känslorna flödar i massor av kärlek.
Då är jag rätt. Då känner jag att inget annat spelar någon roll. Det är bara ljus och glatt, så självklart på något vis....
Så på sätt och vis längtar jag tills klockan är runt halv tio ikväll och kalaset är över. Jag längtar efter känslan som jag vet brukar infinna sig. Lyckan att få vara en liten andlig elektriker som förmedlar strömmen. En liten elsladd som gör sitt jobb och mår så gott av det.
Jag är ingenting utan andevärlden sådana här kvällar. Det är inte jag. Rädslan är ju mitt lilla ego som går vilse i att tro att "dom", folket, människorna där, inte ska gilla mig. Tycka att "jag" är dålig eller något. Men det är ju faktiskt inte mig det handlar om. Annat än att jag mår så gott när jag gör min uppgift här på Moder Jord. Jag är en kanal. För andevärlden, healingenergier, lyckoenergier och en massa livsglädje. That´s me. Och det kommer jag att känna halv tio ikväll.
Men just nu är jag en liten, liten människa, 157 cm över havet, som är virrig, pirrig, påverkad av andepåslag som undrar varför i hela världen jag säger ja till sånt här.
Jag hoppas på dom som kommer ikväll, att dom är fyllda av en nyfikenhet, glädje, kärlek, mjukhet och bara fyller rummet med den energin. Och att dom med glädje tar emot andarna som kommer, släpper loss sina korslagda armar över hjärtat och bara tar emot! Ärliga, härliga budskap fyllda med Sanning & Kärlek.
Huah. Imorgon ska jag skriva om hur det känns dagen efter.....
Läser någon det här - så snälla... kan du finna i ditt hjärta att skicka lite glad-energi till mig ikväll? Tack, tack. Och kanske lite Valiumenergi nu, så jag klarar dagen?
Bra där. Då ska jag klä på mig och gå till Skattemyndigheten och övertyga dom om att även en person som varit väldigt sjuk, gått i konkurs och levt som en liten loppa senaste åren kan komma igen och göra något väldigt bra av sitt liv. Undrar om dom tror på sånt här....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar