Oj, vad jag tycker mycket....

För en gångs skull har jag tid att surfa runt lite på nätet och kolla in lite olika sajter, mestadels de med mediala intresseområden då jag tycker det är kul att ta del av vad som händer utanför min lilla mediala värld. Och shit, vad jag tycker mycket! Hela tiden. Jag läser, lyssnar på inspelade klipp och åsikterna bara väller upp inom mig. 


Här är jag nu, i total frid på landet. Har förberett inför helgens kurs, lagat tre rätter så det är klart och ingen stress närvarande under helgen. Det tycker jag mycket om. När nu elden sprakar och ingen tv finns här, så tar jag chansen att frossa i olika forum, kanaliserade budskap, artiklar och jag inser att hela jag är proppfull av en massa tyckande. Undrar om det gör mig till en faktiskt hemskare person än vad jag tidigare erkänt.... tror faktiskt det. Det känns lite så. Men ärligt talat skiter jag i det. För en sak som jag mer och mer inser, så är det att vi - alla vi som bor på den här planeten och kallas människor - mest av allt behöver vara sanna med vilka vi är.  För fy faaaaaaaan vad mycket hyckleri det är! Iäääääck säger jag bara.
Men här, där jag skriver för något okänt cyberspace men ändå får känslan av att lilla jag får tycka, höras, ha en åsikt och att andra faktiskt hör, läser, tar del av mina nedknackade känslor, där får jag uttrycka mig, avreagera mig. Även om det ju nog är en illusion att någon skulle läsa min oproffessionella blogg, haha. 


Jag har ingen blogg som tjänar något till. Nej, så är det, har insett fakta. Jag får ju mejl om att jag borde ändra min blogg (så uppenbarligen är det någon som läser det jag skriver, hurra!!!) för som det nu ser ut, så är det verkligen inte proffessionellt skrivet. Jag kan omöjligt få fler klienter om jag fortsätter ha en sån här blogg.... eeeeh, vänta nu.... Är det verkligen enda orsaken att man bloggar?? Jag kan deltaga i bloggkurser, jag kan för en billig peng få lära mig hur jag lägger upp min blogg så att jag blir attraktivt och drar till mig mer uppdrag, klienter, pengar. 
Hm. Förlåt, menar inte att det är något fel av er som kontaktat mig, verkligen inte. Det kanske snarare är något fel på mig. För jag vill inte ha någon färdigdesignad teknik som jag bloggar på, några färdiga ämnen som är gångbara som reklam. Det är inte jag. Sorry. Eller egentligen så är jag ju inte ledsen för det. 
Jag älskar att skriva. Och är det något jag verkligen önskar med min blogg, så är det i så fall att några läser och blir berörda, glada, inspirerade och på något sätt finner nöje i att läsa mina rader. OCH jag inser att jag längtar förfärligt mycket efter att få TYCKA. Ohämmat. Så nu tänker jag göra det, pirrpirr säger det i mitt inre.


Fler klienter? Haha, nej, skulle inte tro det. Men kanske någon känner i sitt inre - fan, va skönt att bara tillåta sig att göra just det.Tycka. Here we go....


Japan. Hur kan det komma sig att ett land som VET att det kommer jordbävningar, bygger upp sin energiförsörjning på kärnkraftverk?? Hur kommer det sig att en hel värld går med på något så idiotiskt som att skaffa energi som producerar totalt livsfarligt avfall som vi inte kan bli av med?? Gräva ner det 500 meter i jorden som dom vill här i Sverige?! Och hoppas att bekymret är eliminerat genom detta. Fan, är alla idioter????? Det är som en unge, eller en struts. Om jag håller för ögonen så försvinner det, då finns inte det läskiga längre. Suck, det är så dumt att jag saknar ord. Jag tycker väldigt mycket om kärnkraft. Idioti. Galenskap. Urk, här falnar till och med min ordbank. Så jävla dumt.


Galaktiska federationer, ärkeänglar, befälhavare från Plejaderna, Orion, Sirius. Här tycker jag också en massa. Har ägnat kvällen åt att lyssna, läsa. Och jag blir alldeles matt. Dom som valt att lägga en röst och sen publicera på youtube har lite snitsigt lagt till ett märkligt klickande ljud som i en dålig ufo-film från 70-talet, där de utomjordiska federationerna talar till oss om att vi ska välja kärlek och att världen nu blir starkare, ljusare och att kärleken kommer att segra. Man talar om Illuminati, Utvalda och en massa oerhört långa haranger om det som händer i vår värld nu.
Missförstå mig inte - mina absolut första erfarenheter när jag "vaknade upp" för över 20 år sedan var en sällsamt stark kontakt med just Plejaderna. Men det var som några jäkligt bra vänner som förklarade ett och annat. Dom var inte konstiga, inga märkvärdigheter - bara lite mer insiktsfulla kanske. Fick enorm hjälp av denna kontakt när jag inte förstod vad min inre härdsmälta berodde på. 
Det är alltså inte att jag på något sätt förnekar dessa existenser, ja, förutom då kanske Illuminati - dom har jag inte snackat med, så jag vet inte riktigt där. Men dom andra.... Det är bara sättet det framförs på. Jag blir bara så irriterad. Riktigt leds faktiskt. Mycket är så tramsigt framställt, så uselt skrivet så jag nästan skäms å andevärldens vägnar.
Och uppenbarligen finns det en enorm marknad för detta. Vi slukar tydligen allt vi kan få i dessa dagar. Men andevärlden ska inte vara en FLYKT!!!! Deras enda intresse(obs - min iakttagelse, säger inte att jag har rätt) är att vi ska fatta hur vi behöver göra för att bli lyckligare, starkare människor, mycket mer närvarande och nära med andra människor. När det blir så här flummigt så tappar vi ju massor, massor av människor som bara orkar lyssna ett par rader. Jag vill ha kontakt med läkare, präster, poliser, politiker, analytiker, tekniker - ja, alla möjliga sorts människor där jag kan berätta om hur andevärlden funkar och vad vi kan ha för glädje av varandra, vi och andevärlden. Inte hjälper allt detta flum upp inte, kan jag inte säga hur mycket jag än vill. 
Den sista jag läste innan jag inte orkade ta in mer just nu, var någon befälhavare med något konstigt namn, kanaliserad av någon med ännu konstigare namn och där skrevs en del saker som jag fanimej mådde illa av. Om dom kommer från en så mycket högre intelligens, om dom har så mycket kunskap dom vill förmedla till oss, inte sjuttan säger dom att dom är såååååå besvikna att det finns så många ljusbärare, utomjordingar och andra som är utsända att göra ett så viktigt jobb och som glömt bort sin uppgift. Nej, och åter nej!!! Jag blir så förbannad när jag läser det här, det går så rakt emot alla från andra sidan som jag mött de senaste 20 åren. Dom vet så väl att vi måste göra vår egen resa, var och en av oss. Besvikna - ja, det blir vi människor när vi inte gjort jobbet med oss själva och lägger över skulden för våra usla liv på andra människor. Andevärlden funkar inte så. Det är ju därför dom kommer till oss. För att få oss att fatta att vi gör här nere inte funkar så bra. Jobba för hårt och för mycket. Vara för materialistiska. Glömma bort att älska. Glömma bort glädje, passion och livsglädje.
Men dom BLIR INTE BESVIKNA. Det är ju det som är skillnaden. Dom som vill lära oss något kommer för att få oss att välja växande istället för stagnation. 
Dom kommer inte med konstiga, knäppande budskap som är en halvmil långa utskrivna på papper. Inspiration att våga lämna dramorna bakom oss kommer dom med.
Alldeles för mycket flum tycker jag. Det ska vara tillgängligt och prata till oss så att våra hjärtan sjunger, jublar av gensvar. Tycker jag.


Sen såg jag i DN förra helgen att psykologsamfunder tycker att det är farligt med alternativa terapeuter och dom protesterar högljutt om detta.
Men va faaaaan - har ni ingen insikt alls om hur psykiatrin fungerar idag?? Eller rättare sagt INTE FUNGERAR?? Kasta för fan inte sten i glashus!
Jag själv sökte aktivt hjälp efter min skilsmässa, djupt deprimerad. Fick frågan, när kvarnarna malt genom läkare, beteendevetare, remiss till psyk osv, om jag duschade, åt, hade försökt ta livet av mig? Jag svarade ja, ja och nej. Tyvärr, svarade de då - vi har så många som är så mycket värre däran än du. Minst 6 mån väntetid. Suck. Jag gick en friskvårdsledarutbildning där psykologi ingick, underbart jag fick hjälp. Men INTE från psyk vården. Inte ett dugg.


Har en släkting som blev diagnostiserad väldigt svårt psykiskt sjuk för massa år sedan, mycket psykofarmaka har det blivit sedan dess. Många år senare får hon hjälp av en professor som konstaterar att hon haft väldigt starka andliga upplevelser - INTE psykoser och andra vidriga diagnoser hon fick. Suck. Inte hjälp här heller -stjälp istället.


En mycket älskad ung man får problem med panikångest och svår sådan. Under över ett års tid får han hjärtmedicin (!!!!!!) utan övrig åtgärd. Han blir sämre och sämre, till sist inlagd, mager som en tändsticka och mycket deprimerad, självmordsbenägen. Vi har då i flera omgångar tillsammans sökt vården och jag har KRÄVT att han får hjälp. Jag är lite halvgalen av ilska i telefon, för på avdelningen där vi befinner oss, där får jag telefonsamtal av både läkare och psykologen där vi sökt tidigare, men inte fått någon hjälp alls. Jag tänker ändå - men, nu så. Nu får vi hjälp. Eller han. Jodå, visst. Inlagd några veckor. Massa mediciner. 
Fortfarande ingen kallelse till någon psykolog för att få prata och reda ut vad alla dessa känslor kommer ifrån. Han har tack och lov hittat sin styrka igen och är på väg i livet igen. Men hjälp??? Nej, nej, nej - inte ett jävla skit hjälp på vägen.
Så säg för f-n ingenting om att det finns samtalsterapeuter och andra som tar emot trasiga människor som bara behöver någon att vända sig till som kan hjälpa dom hitta rätt i livet igen. För ni räcker inte till. Så är det. Det här gör mig så upprörd så jag nästan kräks.


Det ni också gör är att ni tar emot väldigt unga människor, och äldre också för den delen, dom får fylla i ett papper. Ni konstaterar utifrån 20-30 frågor att personen ifråga lider av panikångest och ni skriver ut tabletter. That´s it. Det blir inte mer. Ingen samtalsterapi, ingen psykolog.
Ni skriver ut lyckopiller som om det vore gelehallon eller mörk choklad som stimulerar seratoninhalten i blodet och simsalabim så tror ni att människorna är fixade. Get real!!! Dessa mediciner är oerhört skadliga för våra hjärnor, bryter ner byggstenarna i våra värdefulla kontor där uppe i huvudet. Och ni bara skriver ut - mer och mer. Läkemedelsindustrins största pengakossa någonsin.


Så kom för f-n inte och säg att ni varnar för att det finns medmänniskor i vårt samhälle som PRATAR med de som mår dåligt. För ni gör inte jobbet. Punkt. Det finns helt underbara psykologer, har själv gått hos en. Men psykologsamfundet behöver se över hur de kan förbättra sina rutiner. 


Slutligen så tycker jag en massa om människor som ljuger. Ska ge några korta, väldigt sammanfattade åsikter om vad JAG inte tycker är ok:
1. Ett medium som ljuger, bluffar eller på något sätt använder andevärlden för att lura andra människor.
2. Alla dessa som har en massa skit far runt inom sig och som bara fortsätter att säga - Det är sååå bra!!! Alla dessa lättvindiga lögner vi bara slänger ur oss istället för att prata om hur det egentligen är. Och då menar jag INTE offerklubbar där man vältrar sig i sitt elände, utan pratar ärligt och villigt om det som inte funkar och gör ont så att en förändring kan äga rum....
3. Alla dom som tror att dom är förmer för att dom råkat få den uppfattningen av någon anledning; kändisskap, "mediala" budskap eller någon annan självförvillande känsla och trycker ner "Sanningar" i folks halsar som inte bett om det. Så självförljugna att dom älskar att kasta sig över andra och terapeuta för fullt. 
4. Människor/vänner som sviker för att dom inte orkar ta hand om sitt eget skit. Lättare att bråka och bete sig eländigt mot någon utanför sig själv, istället för att deala med det som behövs.


Sådärja. Hm. Ja, jag tycker mycket. Det bara flödar. 
Men jag tycker också så mycket om Livet. Det händer så mycket fantastiska saker i mitt liv nu, och allt involverar MÄNNISKOR. Jag älskar människor. Jag önskar att vi nu blir ännu mer sanna och ärliga,levnadsglada och galna av inspiration och passion.För det behövs. 
Och min dotters brutna arm och hennes tårar fick mig att inse - även om det händer som händer i Japan, Libyen och överallt i världen och med människorna så måste vi vara ärliga mot oss själva. Vad känner jag i min värld?
Om jag tycker en massa, så låter jag mig nu göra det. Och sen kan jag fokusera vidare på vad jag tycker. För när jag känner efter så tycker jag mer om än inte om. 


Älskar mitt liv och har verkligen börjat ta tillbaka den som verkligen är jag. Vild, tyckande, passionerad, älskande, rebellisk - levande!
Men inte alla orkar med en rotweiler som jag...
En av de få dejter jag haft.... Fin middag, härligt prat. Han ber mig säga vad jag ser med honom, jag som är medium och allt. Till sist så gör jag ju det, han ger sig ju inte. Efteråt säger han, innan han går, du är som en galen rotweiler som behöver regelbunden motion. Suck


Det tycker jag också om - män som gillar galna rotweilerkvinnor!!