Medium - jaaaaa, vilken gåva!

Så underbart så ingen som inte jobbat med detta kan fatta. En medmänniska inbjuder mig att få tillgång till det allra innersta i livet. Inget hålls i skuggan, allt kommer upp och fram. Och dessa fantastiska människor tar emot, låter flödet från andevärlden vara där och förstår och känner att det är utveckling det handlar om, inte anklagelser och felgöranden. Det är så underbart att det är ibland svårt att finna ord, när man nu råkar vilja beskriva det.


Det är så naket, så avskalat. Sanningen i sin djupaste, mest frigörande form. För det är ju så det är. Det vi försöker springa ifrån som mest, det gör vi många gånger så stort motstånd mot när det börjar komma upp till ytan. Vi känner oss många gånger attackerade, istället för att inse att här är det ju!! Det som hindrar oss från att uppleva Livet med alla sina facetter och passionerade andetag.


Dessa människor får jag möta. Tillsammans med deras anhöriga och vänner från andra sidan pratar vi om det som är genant, onämnbart, sådant som man inte pratar om. Det pratar vi om. Andevärlden säger precis som det är. Visst, det är väl fint och bra. Men vad hjälper det om mottagaren bara är i förnekelse och självbedrägeri - går upp i försvar och förnekar så det blåeldar om det?!
Men jag får alltså möta dom som vill. Förändring börjar med att man erkänner och inser vad som inte funkar längre. Sån glädje jag känner när jag ser ljuset börjar lysa i min klients ögon. Min medmänniska som låter andevärlden komma till tals, och som vill känna LIVET flöda i ådrorna igen. Tack, tack!


Jag har bara dom senaste två dagarna fått möta så olika dödsfall, så intensiva budskap från dom som levt, dött och sen väljer att göra gigantjobbet att komma tillbaka för att dela med sig av vad dom lärde sig och vad dom vill inspirera oss till att se. Gör så här istället!! Våga kommunicera! Våga se att du gör fel ibland - för då kan du ju välja att göra rätt sen. Inte fel och rätt som vi många gånger använder det, utan fel och rätt för DIG. 


Finns inga bättre coacher. Dom vet precis. Ser oss rakt igenom. För att dom varit tvungna möta sig själva när dom dog och gick in i Ljuset. Att stå inför denna jättelika själsspegel och se allting precis som det är. Utan några som helst dimridåer. Amazzzzzzzing!!
Nu kommer dom för att lära oss, för att inspirera oss att våga vara. Äkta vara. Äkta du. Gråt. Skratta. Var förbannad. Var avundsjuk. Var levande. Låt allt som du känner bara dränker dig försvinna. Möt alla "negativa" känslor, erkänn att dom finns där, tjut över dom och.... gå sen vidare. Utvecklas.


Stagnation är det farligaste som finns för oss. Oavsett om vi är inkarnerade i kroppar eller ej. När du dör, får du lov att kika på vad som inte funkade så bra i Livet. Ja, du kan även där välja att blunda, men du befinner dig i ingemansland och mår fruktansvärt. Tills du väljer att ställa dig där framför spegeln. Och - yiiiihaaaaa - befrielsen är din. Du ljuger inte längre. Du tittar. Du beslutar dig för att utvecklas. Och stagnationen är ett minne blott. Är du kvar i kroppen och gör det här jobbet i livet, ja, då väntar verkligen ett LIV. 
Läskigt???? Jaaaaaaaaa. Fruktansvärt. I några sekunder. I samma stund som du erkänner för dig själv att du fuckat up ditt liv, då börjar energierna flöda igen. 


Passion, liv, lust, kreativitet, kärlek bortanför alla ramar som Jante och restriktioner satt upp, ett liv så flödande att allt plötsligt är möjligt. 
Kan detta vara möjligt bara genom att vi börjar vara sanna mot oss själva. Ja, säger jag. Ja, ja, ja, jaaaaa! Prova får du se.