Har alltid tagit mig väldigt djupt, mitt mediala arbete. Men senaste månaderna är det fullständigt nockande när jag arbetar.
Möter ju människor i många gånger så svår sorg. I söndags hade jag ett möte som lämnade mig fullkomligt hudlös efteråt. Att få "vara med om" när en själsfrände, en partner man delat livet med i över trettio år dör i ens armar, och sedan sju veckor senare kommer via ett medium, via mig, med all den kärlek, empati och utsträckta händer som kan finnas i denna värld, ja, då påverkas man. Djupt, djupt inom mig är det en orkan av känslor.
Jag är proffessionell vid det här laget och framför allt som kommer fram under dom nästan två timmar som det tar. Tårarna stiger i mina ögion många gånger under den här tiden, men jag håller mitt lugn och lyckas förmedla det som vill bli framfört.
Hon har inte så lätt att ge mig ord, det är som att hon inte riktigt vant sig vid den här kommunikationen ännu. Jag menar - sju veckor som ande! Inte så konstigt då om det blir mest känslor som hon levererar. Men vilken tydlighet, vilken själ. Hon vet ju precis hur dom har det, fadern och dottern som är kvar i chocken och sorgen efter hennes minst sagt hastiga bortgång. Och hon vill såååå gärna tala om - JAG ÄR HÄR! JAG ÄR MED ER! JAG HAR INTE LÄMNAT ER... SNÄLLA, VAR INTE SÅ OLYCKLIGA. VI SES JU IGEN....
Efteråt är jag så matt så jag orkar inte göra någonting. Handlar en pizza och kraschlandar i soffan. För hon var mer än med mig, hon var i mig. Kände varenda liten skiftning i känslorna, uppfattade så tydligt vad hon ville säga. Och uppfattade förstås också hennes enorma empati och kärlek för mannen som satt framför mig, helt apatisk av sorg. Hon var ljuset, livet, inspirationen, styrkan i hans liv. Två månader hann dom njuta av pensionärslivet tillsammans. Hade bytt till ett hus som dom var så lyckliga över att få tillbringa ålderdomen tillsammans i.
Hennes så djupa önskan att han kunde känna hennes närvaro, att han kunde börja andas igen.... den sorgen glömmer jag nog aldrig. Hans andra hälft var borta och han visste ju att han måste fortsätta sitt liv, om inte annat så för dotterns och barnbarnens skull. Men han höll andan. Kunde inte hitta andetagen igen. Han kändes helt förlamad och hon höll via mig hans händer och bönade och bad att han skulle försöka göra något gott för sig själv och dottern varje dag. En liten glimt av ljus....
Det har varit sådana starka möten i hela mitt mediala liv, men det är så ofattbart intensivt nuförtiden... Som att varje cell i min kropp är med på ett ännu mer intensivt sätt än tidigare.
Förstås - jag vet ju att detta varit förutspått i tusentals år. Vi ska öppna upp nu. Börja vandra på The Good Red Road, där vi inser att vi är ett med djuren, naturen, andevärlden och Alltet.
Men det ÄR svårt att föreställa sig hur intensivt allt blir när slöjorna mellan världarna tunnas ut allt mer. Intensivt räcker nog inte... men finner inget starkare ord just nu....
Sen är det ju mötet med alla människor som fortfarande bor i sina kroppar. Allt är mer genomskinligt än någonsin. Alla förnekelser, lögner, sorger, bitterheter, ilskor, kåtheter, girigheter - ja, allt blir så tydligt. Bor i i min kropp också i samma ögonblick jag möter dom eller pratar i telefon. Känner även deras känslor, precis som med andevärlden.
Nej, jag läser inte olovandes av. Det är bara så det funkar nu. Slöjorna är så tunna att det inte går att använda dom som dörrar och stänga av.
När jag får gåvan att få prata med något öppet barn, så gläds jag åt deras självklarhet. Dom bara vet att det blivit starkare nu. Att allt är mer på. Det är ju så här det är helt enkelt. Dom frågar bara vad dom ska göra med alla.....
Älskar mitt jobb, det är en sådan gåva så det finns inga ord för det. Det förändrar faktiskt människors liv första gången dom kommer till ett medium, ja, många i alla fall. När en människa verkligen förstår och får bevis för att livet fortsätter, ja, då blir inget detsamma igen.
Tårarna vi fäller tillsammans är så sanna, så fyllda av glädje och mening. Dom finns där. Det tar inte slut.
Nu får vi verkligen låta deras budskap komma till oss. För dom vill något, alla dom där från "andra sidan". Ta hand om varandra. Red upp det som är oklart, prata med varandra!! Var sann, även om det gör ont som faaaan. Var sann med dig själv, mot andra och låt lögner och förnekelser vara ett minne blott.
I det här så får vi hålla varandras hjärtan, hålla varandras själar. Låt oss vara dom gåvor till varandra som vi var menade att vara.
Håll mitt hjärta, håll min själ.... Säg att du menar och vill mig väl...
Tack, Björn Skifs för en av de vackraste visorna någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar