Ut ur dimman....

Behöver vi veta vad det är som får saker och ting att vända..?  Verkar så ibland, som att vi måste gratifiera eller på något sätt uppmärksamma exakt vad det var som fick vindarna att vända uppåt, utåt, i rätt riktning... För min del så skiter jag precis i det. Huvudsaken är ATT det vänder och att det är jag som gjort det, oavsett vilken detalj det är som fick det att funka. I vårt komplicerade maskineri så misstänker jag att det faktiskt är en hel serie av komponenter som gör att "plötsligt" motorn och hela den magiska maskinen Kroppen fungerar igen. Och som chef sitter förstås Själen. För utan den spelar det ingen som helst roll vad vi gör, hur mycket vitaminer vi stoppar i oss eller vad vi äter, dricker och gör. Själen måste få vara Chefen. Så är det bara. Men - det tar inte bort det faktum att de andra delarna måste vara med också. Annars blir det ju inte jag. Jag är min Själ. Jag är min Kropp. Jag är mina Tankar. Jag är Jag. En komplicerad, vacker, otroligt intrikat Skapelse...

Och jag är lycklig idag. Känns som jag suttit fast i en lerklump, långt ner i dammen, med huvudet före. Varje rörelse, varje tanke, varje händelse har varit en smärta och oerhört jobbigt.

Nu har jag dragit mig loss från lerklumpen och den befriande känslan när hjärnan klarnar, kroppen släpper mer och mer av sin smärta - ja, den är obeskrivlig.
Vad gör jag? Äter rätt för Mig - inget vetemjöl, ingen stärkelse, inget vitt socker, ekologiskt.
Jag skriver. Och skriver. Och skriver. Faaaaaaaan - vad bra jag mår av det!!!! Jag har börjat med naturligt svinsköldkörtelhormon. Jag kör med Fitline, vitaminer jag rör ut i vatten och dricker - funkar skitbra, till skillnad mot tabletter som min kropp ännu inte kan ta hand om.
Jag är i Skogen,  min livlina, min harmonilycka.

Allt det där gör jag. Och jag tror sannerligen jag börjar komma tillbaka till Livet igen, vilket förstås inte går att uttrycka i ord hur det känns. En vår med vänner, skrivande, Spanien, kurser i Livets Extasmöjligheter, med en kropp som lyser och glimrar...