Djupa funderingar sätter igång igen, när jag börjar skriva. Det som började som en fullkomligt magisk upplevelse, som i sin tur fick mig att ta reda på mer, har nu blivit en mustig historia som får förankring i vår verkliga historia i Sverige...
Inte tänkt alls att jag skulle ha någon research i mitt skrivande. Helt övertygad var jag om att det var magin i historien som var viktig, inte fakta. Men jag har ändrat mig. Det är fullständigt uppslukande, fascinerande, fångande att börja ta reda på så mycket fakta jag kan omkring en historia som bara fullkomligt brakade ner i mitt knä, in i mitt hjärta...
Och allt började med, och jag som inte är sakletarmedium alls, att jag fann ett skepp på havets botten. I Östersjön närmare bestämt....
Och nu växer romanen fram, och alla ingredienser finns där; Mustiga möten mellan människor, en magisk häxa som kanske använder sin kraft och magi på lite fel sätt i sin bitterhet mot gutarna, en tös som förälskar sig i en karismatisk kung och begår sitt livs misstag... Och så vidare...
Är det tidigare-livs-minnen..? Det kan det vara. Men ärligt talat - jag bryr mig inte. Under mina snart 30 som medium och andlig varelse, så har historierna varit oändliga som jag mött. Historierna som själarna vill berätta, för att de ska få ro. Säger inte då att alla jag möter är just mina tidigare liv, det är ju helt omöjligt, säger inte heller att de själar som inte fått ro är spöken som inte kommit vidare. Jag säger bara att jag tror att vi alla, i den oändliga väven, vill ha våra historier berättade, hörda. För allt hänger ihop och allt betyder något...
Just nu uppslukad av funderingarna om varför dessa kraftfulla möten uppstår, nu som då. Är vi del av en oändlig, guddomlig plan? Är allt förutbestämt och menat att ske? Eller är alla dessa händelser, som vi får vara med om på vår själsväg, bara så att vi helt enkelt lär oss vad som funkar och inte? Som ett barn som lär sig gå och inser att bordskivor ska man akta sig för när man reser sig..?
Lägger vi för stor betydelse i meningen med livet? Eller har allt en alldeles magisk, vibrerande, underbar, depressionsbortjagande kraft?
Vi kan väl konstatera att ingen av oss vet... Liksom ingen av oss vet exakt vad som hände för snart 500 år sedan när en Kung mötte en Häxa och en ljuvlig ung Kvinna som föll hals över huvud för honom... Det vi vet är att 1361 hände det grejer på Gotland... och jag är fångad.
Nu åker jag till Stadsbiblioteket för att låna hem några pappersböcker. För nu vet jag att jag vill blanda fiktion, mina egna andliga upplevelser och så mycket fakta som det går att få om den tiden.
The Heat of Passion is on.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar