Ikväll är det Amorgoskväll... De som reste med mig sist kommer hit och vi väcker upp greklandsmagin igen...
Denna ö, vad den betytt för mig. Upplevelserna jag haft under mina 15 kursresor hit, skulle jag kunna skriva en bok om. Och jag kanske gör det, men förmodligen skulle ingen tro på mig om jag berättade allt som hänt där. Det är helt enkelt en sanslös kristallenergi som påverkar oss alla på ett väldigt djupt plan och gör Magin möjligt...
Nu ska jag göra iordning maten för kvällen - blir pulled beef med kött från Tre Bönder, helt underbart kött btw... Ska fundera ut en efterrätt, inte min starka sida precis... Men det blir ju bubbel med snittar när dom kommer, ljuvligt god mat med härligt gott rött vin till, så efterrätten kanske inte behöver vara så enastående.
Njuter fortfarande av att ha utlevt så mycket av mina känslor på sistone, herregud vad nyttigt det är. Konstaterade igår när jag vandrade i skogen att det varit alltför ljummet, alltför länge. Lärda är vi att vissa känslor är fula - avundsjuka (kallar jag längtanskälla), ilska, frustration, ledsenhet o s v. Glada ska vi vara och uppföra oss, Gud bevars...
Men så klart är det ju så det går till; vi blir lärda att vara ljumma och bete oss fint och belevat och absolut inte hålla på med meningslöst lyssnande på oss själva. Så stängs det av.
Men nu fyller jag snart 60, så nu har jag beslutat mig för att vara ok med precis hela mig - oavsett hur det ser ut för stunden. För i ilskan som jag upplevde häromdagen, så låg en sanslös handlingskraft och energi gömd! I en ledsenhet jag upplevde för någon vecka sedan, en djup besvikelse på en nära anhörig, så fann jag hur jag fortfarande tar hand om och när den duktiga flickan som aldrig kommer i mål och är duktig nog. Och så vidare.
Och grejen är - när det nu kommit upp så starka känslor och jag bejakar dem hela vägen, så känner jag en djup glädje som varit lite bortblåst under en längre sjukdomstid. Wow. Känns helt underbart, kan jag säga.
Är jag frisk i och med det? Nja, verkar som min lilla sköldkörtel tagit för mycket stryk för det. Men jag har sett till att jag kan få den bästa av behandlingar så att jag kan fortsätta ha ett värdigt liv, tack vare styrkan som kom efter ilskeattacken.
Idag bejakar jag Glädjen, för det är en sådan dag idag. Och ikväll umgås jag med Sanna människor, hela vägen in är det äkthet. För har man varit på Amorgos så vet man hur det ska vara. Många gånger kan vi gå in i dimman när vi kommer hem igen, men själen hittar alltid Vägen igen och cellerna kräver Närvaron som de fått uppleva på denna Magiska kristallö. Visst kan de slumra ibland, men efter ett tag så blir det inbördeskrig mellan ett räddhågset Ego och alla Cellerna som vill vakna igen... Och leva... För det gör man sannerligen på Amorgos. I Sanning. Och Passion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar