Nu har jag tagit naturligt sköldkörtelhormon i två dagar, idag blir tredje... Och ja, mina förväntningar ÄR stora. I höst har symtomen blivit så många fler och så mycket värre, så jag är överlycklig att jag fick tag på detta på nätet. För med "vanliga" läkare är det grymma väntetider och ett vådligt diskuterande hit och dit, för att sedan kanske bli avvisad (igen- blivit det förut) med en massa hummahumma om att det inte är bevisat med någon bättre effekt och annat ointressant babbel och ignorerande.
Förundrar mig så över att ointresset är så stort bland alla läkare här i Sverige?? De få som satt sig in i den komplicerade hormonmaskin som vi är och som lyckas hjälpa folk, mest kvinnor, de har långa, långa köer och flera av dem (och dom är inte många från start) har stopp på att ta in nya klienter...
Vi vill bli friska - fatta!! Det handlar inte om att vi är hypokondriker som gnäller om allt, det handlar om att få hjälp, att få tillbaka våra liv. Så skärp er nu, för jösse namn och införskaffa mer kunskap!! Varför blev ni läkare, en del av er?? Jag fattar inte. Dryga, ointresserade, oinsatta.
Som tur är finns det självklart undantag och många helt fantastiska läkare, så klart. Men inom endokrinologin och förståelsen för sköldkörtelns och binjurarnas komplicerade hormonsystem, där är det ganska tomt...
Uppsvullen, värkande, mjölksyra så fort jag rör mig, en kropp som står helt stilla vad gäller inre organ.... Jag har inget att förlora. Så nu laborerar jag själv med dessa svinhormoner. Måtte det gå bra.
Jag ger mig inte i första taget, men nu har det varit väldigt tungt ett tag. Som tur är orkar jag i alla fall gå ut i skogen ibland och jag har börjat skriva, verkligen skriva och flera berättelser är igång. Min räddning.
Kör vidare med min kost där jag tagit bort all stärkelse, sädesslag, framför allt vetemjöl, socker, mjölk osv, osv....
Snart ser jag ljuset i tunneln.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar