Att få rätt

Fick sådan inspiration av en vän, Tina Bysell, som skrivit i sin blogg om sin situation, att jag fick en obetvinglig lust att skriva jag med.
Inte för att härmas, utan för att kanske någon som inte hittat hennes blogg, eller andra som skriver från hjärtat om att hitta vägen, hittar min blogg. Och inspireras. Till att inte ge upp...

Efter alla dessa år med en sköldkörtel som åkt bergodal-bana i produktion och till sist inte orkade längre utan lade sig platt ned i produktionen, så har jag ibland känt mig i världs ände.... Som att jag helt enkelt inte orkar mer.
Det är en märklig, och mer och mer vanlig, sjukdom. Den syns för det mesta inte utanpå, men påverkar så till den milda grad. När produktionen ligger nere, då orkar man nästan ingenting. Det är stört omöjligt att få förståelse från omvärlden - hur förklarar man att det inte hjälper med positivt tänkande, tankens kraft över det fysiska och så vidare, och så vidare.... Dom klämkäcka himlar med ögonen och tänker något i stil med...."vilken liten loser..."

Kurerna är OÄNDLIGA som jag kört.... än det ena, än det andra och ändå har jag år från år successivt blivit sämre och sämre. Och den här gången var det illa, illa.... Och pressen på mig hela tiden - kom igen nu! Du måste fixa det här! Du ska starta om ditt företag nu! Var FRISK DÅ FÖR I HELVETE!!! En omgivning som förväntar sig storverk, en kropp som helt enkelt inte orkar.

Så skickar jag då lite av mitt hår.... Och får veta exakt vad det är som krånglar i min lilla kropp. Och det är inte lite. Över 20 års rubbningar i sköldkörteln har skapat sanslösa obalanser i lilla kroppen.
MEN - jag har också fått medlen som kan hjälpa kroppen att skapa balans igen. För är det för mycket elände som är rubbat i den fysiska kroppen, så räcker det inte att läsa The Secret och tänka positivt. Kroppen behöver hjälp.
Och du kan köpa hem en hel kasse full av kosttillskott, utan att det hjälper dig ett skit - för om du inte tillför det kroppen behöver ha, kan du ge den hur mycket vitaminer och mineraler som helst och ändå inte få någon hjälp.

Det som sker nu är att jag kör en intensiv kur, där gifter ska ut, mineralobalanser balanseras till rätt nivå och kroppen får äntligen den hjälp som den behöver. Oerhört spännande och jag vet att kvinnan som har Hälsokällan varit i samma situation med hälsan, så jag har sådan tro på att det denna gång blir bra!
Det som jag dock haft svårt för, är acceptansen att verkligen stå stilla, vila mycket och låta kroppen få göra det här... Känner ju att jag på något vis måste få igång mitt liv igen och nu orkar jag bara inte....
Men så såg jag min systers tabeller efter hennes håranalys.... och inser att mina staplar... herregud, det var ingen överdrift! Den är helt enkelt katastrofläge i kroppen, det är därför den säger ifrån!!

Så idag känner jag faktiskt för första gången, kanske någonsin, att det är helt ok att ta det här nu. För vad skulle ha hänt om jag inte funnit denna hjälp? En kropp orkar bara så mycket, och ytterligare ett par år med dessa obalanser hade helt enkelt inte gått. Det hade blivit totalerror.

Jag mår illa hela tiden, orkar med nöd och näppe gå upp och ner för trapporna för att hålla varmt i huset, kånka med veden och fixa - sen är orken slut. Det är en sådan trötthet, att jag aldrig varit med om maken....
Ändå känner jag att inne på cellnivå, där händer det saker... Jag tror på det här. Jag känner att övertygelsen att jag håller på att bli frisk, ger mig en lyckokänsla mitt i alltihop.

Äntligen har jag fått rätt. Precis rätt iordningställt för min kropp, in i minsta detalj. Alla andra kosttillskott får stå i skåpet, kanske jag vill ha dem längre fram som vitaminshot eller något, men nu skippar jag allt. Och ger kroppen det som är rätt för den.
Jag önskar så att detta vore kutym - något som vore självklart för precis alla. Hår- och blodanalyser - inte bara lite blodprov, utan riktiga analyser, på precis alla! Regelbundet. Det är ju vansinnigt med alla dessa tonsvis med preparat som vi människor köper, i hopp om att bli pigga, friska och starka, som många gånger är helt fel för oss. Tar jag exempelvis en mineral i överskott för att någon säger det är bra, och jag har ett överskott av detta mineral, tja, då blir ju obalansen ännu större.
Matti Toolonen, finsk läkare, hörde jag för många år sedan när han berättade hur han hjälpte allergibarn på detta sätt. Blodanalyser - vad fanns för brister? Och sedan satte han in exakt det barnet skulle ha - och simsalabim - allergi väck!

Om jag har en sanslös tur i himmelriket jorden, så når mina ord, min inspiration fram till någon och kan inspirera till att inte ge upp.
För det har varit nära, de dagar när jag bara gråtit för att kroppen är så ynklig, så orkeslös, så olik mig.
Men hjälp finns att få.
Ge dig aldrig. Sök på rätt ställe bara.
När jag är klar, när styrkan är tillbaka igen - då ska jag välkomna människor hit som vill ha den hjälpen, precis den som är rätt för dem. Jag ska ha samarbete med skickliga människor som utarbetat kanonbra metoder. Och jag kan pyssla om dem som kommer hit, när utrensningar och balanseringar gör att kroppen är tillfälligt off line. Lite god mat, vacker miljö, total vila... Mmm. Det blir bra det här.
Så kör vi lite andar, healing, själscoaching och annat skoj på det...

Nej, jag har inte gett upp. Fast just idag är jag inte riktigt där, kroppen är inte riktigt färdig ännu.... Och jag står för det.
För jag inser att jag faktiskt skämts för min kropp, för min svaghet. Ända tills jag såg mina galet obalanserade staplar i mitt resultat och förstod. Så här illa var det.....
Men nu blir det rätt. Tack och lov.