Ring ut det gamla, ring in det nya...

När är det då verkligen dags att släppa det gamla..? Hur vet man när man kommit till vägs ände, och en helt ny väg tar vid..? Hur vet man att man träffat "den rätte"..? Hur vet man vad som är bra och dåligt för en..?
SVAR: Man bara vet. Det handlar endast och enbart om att höra vad man själv säger. Jag skriker ju högt till mig själv ju! Men jag lyssnar ju för f... inte. Tills det är här. Ögonblicket. Då man bara vet. Då agerar vi. Vad fan det än gäller.

Sista dagen på 2014... Vilket år. Jag har varit sjukare än någonsin i min lilla kropp, den här sköldkörteln har varit i total error och skapat kaos i kroppen. Min bror, som jag älskar så högt, så högt, han är lika viktig som luften jag andas, han fick en hjärtinfarkt. Min vältränade, alltid så snälle, omtänksamme och så snygge bror fick en hjärtinfarkt. Herregud, då var det hela-vägen-in-känslor all over the place. Jag har fått två helt förtrollande nya barnbarn, som skänker mig så mycket glädje att jag inte har ord. Jag har slutat med massor med saker. Socker. Vetemjöl, Stärkelse. Snabba kolhydrater. Energislukande människor. Onödigt tråkiga saker. Och sånt.
Jag har börjat med ännu nyttigare mat, jag skriver mer och mer, jag har pysslat och skapat mitt hem nästan som jag vill ha det, nästan där...

Så mycket vackert, så mycket smärtsamt.

Men det finns en sak kvar, som jag ska ägna de sista flämtande timmarna till. Jag släpper äntligen kampen, nervositeten, stressen som det skapar att hela tiden tänka - Imorgon! Då är jag bättre! Då ska jag jobba lika mycket! Då blir jag lika kreativ, tränande, full-fart-fläkt som jag var förut! Då j-lar....

Jag lägger ner. Att följa flödet 2015 ska bli mer spännande än något jag någonsin gjort. Kanske blir jag en otrevlig typ för vissa, för allt som jag inte vill eller känner för, får utgå. Nej blir säkert ett vanligt ord för mig 2015. Men ett ännu vanligare kommer att bli Ja. Jag ska leka mer, skriva mer, pyssla mer, säga vad jag tycker mer, helt enkelt leva mer. Jag säger ja till resor igen, umgänge med fler galningar som jag. Som utan att ens fundera på saken, är sig själva och säger vad dom tycker. För hur i helvete ska dom kunna göra något annat?????

Haha, skrattar åt mig själv. Fyller 60 år 2015. I 55 av dessa 60 år har jag försökt. Räcka till. Behaga. Bli älskad. Kämpat för att inte bli övergiven, utlämnad. När jag var 5 blev jag övergreppad, tog många år innan minnena kom upp och det var en resa att minnas, läka och gå vidare. Nu kommer den sista befrielsen. Efter 55 år ska hon få leva igen. Hon som betraktade världen med stora, nyfikna, rädda, fascinerade, tokroliga ögon och som förutsatte att världen var god och hon bara sig själv, och helt ok med det. Det hon var rädd för var skramlande maskiner, stora hundar, höjder och sånt som hon inte visste vad det var.
Hon är jag. 5-åringen blir 60 och Livet kan börja.... Ååååh, vad jag ser fram emot det totalt passionerade, sprakande, skapande, sexlustiga, fascinerande året 2015.

Goodbye, 2014. Most Welcome, 2015.