Det handlar om att aldrig ge upp. Sig själv, sina drömmar, sina åsikter, sin hälsa, sin sexualitet, sina ideer... Omgiven av så många tappade sugar, måste, bara måste jag skriva av mig. Igen.
Det är så mycket nuförtiden som bubblar inom mig, känns som min inre visionär, pionjär nästan bubblar över och det bli rebell-liknande beteende ibland inom mig. Har stört kort stubin, reagerar så starkt på saker och ting och önskar intensivt att jag vore en megakändis som blev intervjuad hela tiden så jag slapp sitta här i soffan och vara en hemmaåsiktare...
Varit galet förbannad på dessa tiggare som nu är precis överallt, blåfrusna sitter dom där med sina pappmuggar och hoppas på att vi ska vara några stycken som stannar upp i julhetsen och slänger i nåt mynt. Vilket jag gjort, igen och igen och igen. Men snart ger jag upp, funkar ju inte. Ser misären i reportage om hur dom har det, varifrån dom kommer och varför dom är här. Men tiggeriet kan fanimej inte vara lösningen!! Var är vår medmänsklighet? Likgiltigheten för våra medmänniskor är skriande och som en varghona vill jag yla till flocken - nu räcker det!!!!
Överallt är det... Vidriga IS-videos läggs ut, folk som slaktas utan att någon gör något. Ett helt Afrika, där det råder misär på alltför stor del av den stora kontinenten. Flyktingar som inte vet var dom ska ta vägen, hamnar på någon förvaring i Sverige i bästa fall där dom många gånger blir sittande i flera månader utan vettig sysselsättning och respekt. Maffiosos som tar över, land efter land, stadsdel efter stadsdel. Människor som tiger och inte vågar säga något, protestera. För då kan man ju bli drabbad själv.
En misär för så många i vår egentligen så vackra värld...
Men olikheterna är fullkomligt oacceptabla.
Så många tjänar åt helsike för mycket pengar i relation till andra, så många miljoner fler har ett helvete att fixa sina liv där dom lever.
Jag hoppas 2015 blir året då allt faller ihop, som det korthus det är.
Ekonomier som kollapsar rejält, överallt. Människor som agerar vettigt inför terrorister, korruption, grymheter, fattigdom och misär och faktiskt GÖR något. Jag önskar att skiten faller ihop och vi får börja om. För skulle vi fördela hela världens tillgångar, så skulle det fungera - alla skulle få en dräglig tillvaro och vi kunde tillsammans planera och skapa upp en värld som lever i balans på alla plan.
Snart är vi för många, bara det måste lösas snabbt. Och till sist kommer det att bli kaos, när de som är miljoner gånger fler än de som lever lyxliv inser att det är dom som kan göra något för att förändra och gör revolt. Då har vi problem. För då är dom så slut av förnedring, tiggeri, misär och fattigdom att dom är fullkomligt galna av orättvisorna. Lätt att tänka hur det undantagstillståndet kommer att se ut.... Det blir något att städa upp efteråt... Hu.
Nej, låt oss ta itu med saker och ting. Skicka hem tiggarna. Skicka med dom pengar så dom kan ha en dräglig jul, följ upp dem och coacha till att bygga upp en tillvaro i respekt och vetskap om att man skapar upp ett liv där man har det man behöver för sig och sin familj. I den här galna världen är det dags att vi förändrar. Innan kaoset är över oss ordentligt. För vi har tid. Ännu.
I alla mina funderingar så ägnar jag också viss tid åt att ta reda på hur jag löser problemen i min egen värld. För några som har rejält betalt och som väldigt ofta fullständigt skiter i oss när vi behöver dem, så är det läkarna. Den här sköldkörtelskandalen är helt förbannat oacceptabel. Har fått ännu en bisjukdom, som jag nu lyckats lista ut vad det är, via nätet förstås, inte mina läkares skicklighet. Nu ska jag finna ut vad att göra.
För jag vill orka! Tar tillbaka mina åsikter, mitt mod, min hälsa, min sexualitet, min kreativitet. För så här ska det ju inte vara.... eller hur..?!! Varken med världen eller mig. Kan man lösa något, så ska man ju. Och då hjälps man åt. Så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar