När man provar på i stort sett allt man kan tänkas hjälpa till på traven, så är det alldeles för lätt att det till sist blir för mycket. Kroppen blir faktiskt belastad av allt för mycket tillskott, detox och kurer, till slår den bakut av protest på alla intag...
Det kan ju, för en person som är frisk och i full fart, låta nästan patetiskt med oss som råkat ut lite för kroppslig obalans som gått lite väl långt, när vi sätter fart och pratar om alla våra kurer. För det är ju nya hela tiden! Så till sist märker man på omgivningen att intresset är tämligen blekt för den senaste kuren eller metoden man hoppat på... Det får i alla fall mig att tänka till. Få se här nu... när började det? 1988 var det en rejäl kur när sköldkörteln exploderade formligen och det var illa ställt med den här damen. Där kom första totalt motsatt läkares inrådan-kur, den gången en biopat och massa tillskott istället för erbjuden operation eller radioaktivt jodintag, vilket jag absolut vägrade. Min läkare var en aning irriterad...
Tänker inte, orkar inte, skriva ned allt som skett sedan dess. Men vore faktiskt lite intressant för min egen del att veta hur mycket pengar, hur mycken tid, hur många gånger jag legat helt utslagen av "utrensningar"... för det är det ju alltid när kroppen mer eller mindre kollapsar av den senaste detoxen, eller hur? Ni som provat vet ju att även om man är mer eller mindre döende när man investerat i den där superdyra kuren så är det bara det det handlar om. Så man uthärdar. Och väntar. När det sedan bara blir sämre och sämre igen, så har man förmodligen missat själva pointen eller också är jag helt enkelt för negativ på kvantfysisk nivå...
Nu har jag en inkänning de lux. Bara blev stående härom morgonen när jag skulle intaga alla multivitaminer/mineraler, D-vitaminer, hormoner, pulver, juicer och bara kände hur det vände sig i hela mig. Mina njurar fullkomligt vrålade - nooooo more!!! Vi orkar inte, killarna och tjejerna här nere har gått i strejk! Vi är överbelastade! Ge dig nu, för helvete!!
Så vad gör jag nu då..? Jodå, jag fortsätter med vissa grejer som känns bra, lugnar mig med vissa. D känns ju helt ok, liksom aloeverajuicen. Kombinerar det med att fortsätta med Eva Renners fantastiska kost, där socker, vetemjöl och stärkelse är väck, lagar mat och bakar och tränar upp en fenomenal förmåga att laga gott på nytt sätt. Blir en prima kokbok längre fram.
Och kvantfysiskt då? Jodå, går ännu längre in i mig själv, lyssnar och hittar nya trickiga vägar "down the rabbithole"... Skitspännande resa när magin kommer tillbaka och jag på ännu djupare cellnivå känner helandet som äger rum när jag förstår vad just jag behöver just nu. Och vad jag inte behöver. Läkningen kan vara momentan. Men liksom jag får igång min bil igen när den får vad den behöver, så måste jag ta reda på vad just det behovet är. Bensin? Olja? Byta ut det punkade däcket? Fläktremmen som rykt?
Mitt i min resa så blir jag också allt bättre på att verkligen, alltså VERKLIGEN, ta hand om mig själv. Den inre stressen är en riktig skitbov och min stresströskel är typ 1 mm hög. Jag väljer bort all form av stress och det är inte ens i närheten av världen där ute. Jag är helt borta från det tempot och många skulle skratta på sig om de visste hur lite jag klarar av att få upp tempot. Men som jag börjar trivas med livet.... Balans, balans...
Nu säger kroppen och själen, när jag tittar ut på det regntunga landskapet utanför mitt sovrumsfönster - vi vill till solen!!!!! Kanske Spanien..?? Egypten? Haha - man får förstås välja vad man kan lyssna på.... jag säger till dem båda - sen kanske. När vi lyckats få ihop detta lyssnande med plånboken. För rik blir man sannerligen inte på att lyssna på sig själv. Inte än i alla fall.
Men i min kvantfysiska plan, så ligger det med nu. På väg till fantastiskt mående på alla nivåer och framgång de lux.
Nu jobba lite - idag lite andliga kartläsningar, shit vad jag älskar det. Jag smyglyssnar lite själv också, ojoj, vad kloka jag och andevärlden är tillsammans!! Jag säger så j-la mycket bra saker, så råden får stanna hos mig också, en hel del av dem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar