Vilken underbar föreställning igår... Var till Teatermaskinen i Riddarhyttan - ett växande kärlekscenter för Sanning, hur jobbig den än kan vara att se.
The truth will set you free, but piss you off at first...
Sagt det förut, säger det igen - vi har ingen annan väg att gå. Och jag blir så oerhört inspirerad av människor som vågar berätta sig själva. Rakt upp och ner, precis som det är. Inga tjyv- och rackarspel, bara Sanningen.
Drömmarna inatt var så intensiva att jag behövde lång stund varje gång jag vaknat av en ny omgång.... Blir så tydligt hur andras sanning väcker min egen hunger efter att veta mer, förstå mer, vad som gömmer sig inom mig.
För jag ska bli än mer fri, bli än mer Sann.
Ett beslut växer sakta, men starkt, fram inom mig. Jag måste skriva. Kan inte ha allt det här praktiska hänga över mig. Måste skapa frihet i mitt liv, där utrymme finns för mitt magiska skrivande.
Det är hon, sagomagikern, som måste vakna. Det är hon som värker i min kropp, av stagnationen att inte få tiden att få uttrycka sig.
Hon måste få syre, liv & tillåtelse....
Beslutet blir stort för mig, men det måste ske. Jag värker sönder av att ha detta ständiga ok av måsten över mig. Måste finna en väg, finna skrivarstugan och den sinnliga friden som lägrar sig över mig. Måste få uttrycka mig, måste få skriva....
Det är de enda "måsten" jag tänker lyssna till....
Det är nödvändigt, orkar inte gå sönder en gång till - tar för lång tid att lappa ihop. Hon är så trött idag, lilla kroppen. Hon värker så... och det är slut på pellets. Måste åka för att köpa. Måste lasta säckar... hur fan ska det gå till när jag knappt orkar lyfta kaffekoppen??
Kroppen & själen vill ha lugn, ro och skriva flera timmar om dagen.
Hur skapar jag det?? Det blir oerhört spännande. För det måste ske nu. I love it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar