Nu närmar det sig 30 år som gått sedan jag första gången träffade Iris Hall, min underbara mentor/extramamma/vän och fick klart för mig att jag hade en naturbegåvning som jag borde utveckla. Och det gjorde jag. Vilken resa det varit och är...
Men vad har då hänt med nu de flera hundratal andar som jag förmedlat? Erkänner - i början var det ju bara så coolt, så fantastiskt, så spännande.. Men allt eftersom åren gått, så har jag ju inte kunnat låta bli att lyssna på de budskap jag förmedlat.
Och vad handlar de om då?
Ja, inte f-n handlar det om hur du når bäst framgång, hur du skrämmer skiten ur folk med dina "mediala" budskap om allt hemskt som andevärlden kan ställa till med. Inte heller handlar det om att tro att man står högre i skalan av de mest priviligierade i vår andliga stege... Att man, bara för att man pratar med dem på andra sidan, har en intuition som gör att man kan säga de mest privata och häpnadsväckande saker om och till människor, skulle vara något extraordinärt som svävar ovanför alla andra. Icke.
I min värld, i mitt umgänge med dessa fantastiska själar från andra sidan, så handlar det om helt andra saker.
Det handlar om att leva ett sant liv, där du inte blundar för något inom dig själv, inte springer ifrån dig själv, utan ser vad det är som egentligen driver dig och varför.
Det handlar om att på djupet inse att rätt och fel inte ger någon lycka, tvärtom. Ju mer rebelliskt du hävdar din rätt i alla lägen, desto mer lost är du...
Det handlar om kommunikation. Sann kommunikation. Återigen - inte bevisa att DU alltid är den som vet bäst, vet mest.... Utan om att se var du går vilse och slutar lyssna och sant kommunicera. Kommunikation mellan oss människor är, enligt min mening. det mest väsentliga som äger rum just nu. Här sker - bring heaven to earth rum.. Säg vad du egentligen tänker och känner, oavsett vad resultatet blir. Säg det från din sanna själ och tala hjärtats språk.
För när jag förmedlar de som kommer till mig från en värld dit vi tydligen går när vi checkar ut härifrån, då handlar det som ett så djupt, förankrat sätt att se på livet och hur evigt det är, att vi lägger bort alla våra dramor om det som vi tyckt varit så viktigt.
Då reder vi upp konflikter, väntar inte en minut längre än nödvändigt. Vi fattar att störst-bäst,vackrast inte gäller längre.
Vi lever ett liv, fullt av närvaro, passion, kåthet på livet, totalt befriade från förljugenhet och vi kan andas igen...
Det jag också vet, och det är för alltid min Sanning - det är att dom inte är fångade i någon sorts mellanvärld där dom vill skrämmas, tala om för oss vad vi måste göra eller andra hotfulla saker.
De kommer för att berätta sin historia.
Varför då?? Vad är så viktigt att lyssna på deras historier då??
Jo, för att då fattar vi äntligen.
Vad handlar det här livet om? Vad är egentligen viktigt?
Det är det som de kommer för att berätta mer om. För dom har gjort misstagen, fått insikten när de stått framför den jättelika spegeln där de inte längre kan blunda. Vad gjorde jag med mitt liv? Vad kunde jag ha gjort bättre? Sämre? Vilka har jag oupppklarade karman med nu då? Dom som jag får lov att träffa igen.... någongång.
För allt görs helt. Till sist. Varenda unge ska hem, in i Ljuset, hem i Kärleken och tillhörigheten.
Jag har en djup önskan om att samla människor och tala om dessa saker... För andevärlden talar till mig, intensivare än någonsin.
Och det handlar om att komma samman igen. Härskare och undersåtar är historia. Andliga gurus likaså.
Håller på att finna min väg i hur jag vill arbeta framöver. Och det blir inte några mediumcertifikat eller liknande... Jag utbildar inte i hur du blir ett coolt medium. Jag vill vara en röst för andevärdlen och det dom säger nu, hela tiden. Det hanlar om att leva, det handlar om att ge. Det handlar om att älska, så du himmelen når...
I min härliga Spanienenergi så vet jag mig själv igen. Och förstås - än en gång - så är jag inte med i strömmen, för nu är det inne med medium, utan vill något helt annat. Men - who gives a shit??? Jag är lycklig igen och kanalen är klar. Jag har hört dem, allihop, i snart trettio år och nu, slutligen, har jag fattat.
Livet är bra magiskt, eller hur.?!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar