Fokus

Att finna sitt fokus här i livet, kan vara ett av de svåraste uppdragen vi kan uppleva. Då menar jag alltså det i min värld sanna fokuset, det som endast handlar om att själen är närvarande i allt vi gör, aldrig sätts på undantag, aldrig får vara Alfons "jag ska bara..." Åberg. Jag har upptäckt att det är precis där jag behöver vara för att stå ut med att vara i mitt liv. Ja - jag menar verkligen stå ut med. För i andras ögon har jag speglat mig senaste tiden, noggrannare än någonsin. Jag åker in till staden och uträttar mina ärenden ibland. Upptäckte att jag mer än någonsin utmattas fullständigt av dessa turer. Förstås går jag in lite djupare och tar reda på varför....

Och mitt svar inifrån mig själv är ju föga överraskande. Då jag tillbringar så pass mycket tid med mig själv och mitt fokus på att hela tiden leta rätt på min ivriga själ som blir galen av att inte få vara med hela tiden, så märker jag ju väldigt tydligt hur många det är som faktiskt inte alls har just det som fokus - att ha själen med sig.
Så oerhört stressande det är att vara i görandet, att inte ha det inre lugnet med sig i varje stund. Det är ett innerligt och krävande jobb att städa bort allt som får oss att bli själlösa, men när det väl är gjort så är det plötsligt inte svårt längre. Då börjar nästa lilla "uppdrag" - att låta sig vara kvar där och inte distraheras av andras gatlopp bort från sina själar. Haha - vilken utmaning är inte det?! Jag tränar och tränar, och successivt blir jag allt bättre även på detta, till min stora lycka.
Men det får inte bli för mycket umgänge med de bortsprungna, då blir jag utmattad lik förbannat. Då kan det ta timmar innan jag är på plats i mig själv igen, tur att skogen är så nära mig, bara en halv minut så är jag där.

Nu försöker jag finna en syssla i vinter som håller mig ovan vattenytan när det gäller min försörjning. Vad försörjer man sig på om man inte kan vara bland folk några längre stunder...?
Jag provar mig fram så får vi se.
Men ingenting kan ändra min ståndpunkt nu; mitt enda fokus är att vara i livslyckan det innebär att vila i mig själv, själen på plats och det är en fröjd att gå upp i gryningen och sätta på mitt kaffe. Inget annat räknas. Det är mitt fokus. Och kreativiteten börjar äntligen vakna igen.... Lycka, lycka.